Fredrik, Mona och en massa blinkningar

Såg ni TV-duellen igår kväll? Det var ju då det hela skulla avgöras, sa en del. Själv, något försenad, slog jag mig ned i en TV-fåtölj. Jag mer eller mindre kastades in i det hela. Efter några minuter kom även Rasmus och Linnea. Förmodligen frågade Linnea, sin vana trogen, "vad är det här", men närmast per omgående förstod hon att frågan var överflödig. Partiledardebatt med mycket stort P.

Efter ytterligare cirka fem minuter kom även Alfred, en politisk medveten 17-åring, som undrade varför vi andra inte hade sagt till honom. Sedan var vårt snackande slut, alltmedan TV zommade in de två huvudmotståndarnas ansikten. Snacka om att vara närgången. Själv var jag av estetiska skäl mycket glad för att jag inte stod där med strålkastarljuset som i stort sett avslöjade allt. Å andra sidan hade sminkörerna/sminköserna gjort ett till synes bra arbete.

Chipsen vandrade från hand till hand och plötsligt kom det även en påse med saltlakrits. Allt konsumerades denna kväll, som alltså bestod inte enbart av politik. Medan vi tuggade försökte vi koncentrera oss, var och en på sitt sätt. Plötsligt märkte vi - ungefär på samma gång - hur partiledarna blinkade. Linnea tyckte det hela var märkligt för enligt henne märkar man ju aldrig annars hur vi människor blinkar (förutom något ålderdomligt flirtande).

Jag hade någon kvasivetenskaplig utläggning om att vi människor måste blinka och att vi också gör det. Så här i efterhand vet jag inte vad jag försökte säga. Vi lyssnade, för att därefter lyssna. Alla sa vi nog att vi hade hört det förut. Ingen i vår kvartett trodde att någon icke-frälst skulle bli det till följd av den här debatten. Vi själva var mest fascinerade av blinkningarna. Hoppas andra fick ut mer av det hela.