Från HA via Torslandabranden till Bröllop
Tyvärr förhåller det sig nog på det viset att många människor, vilka numera (jag talar om den övervägande majoriteten) har tillfredsställt sina grundläggande behov av tak över huvudet och mat för dagen många gånger drabbas av tristess. Den där enformigheten som många gånger kommer smygande och som så lätt slår sina klor i oss i och för sig tämligen bortskämda i-landsmänniskor. Det märks ju inte minst då det gäller förskrivningen av anti-depressiva mediciner, även om det därtill givetvis finns många andra förklaringar.
Sedan kan vi ju alltid hitta på egna saker och ting, dvs fylla den fritid som synes allt viktigare och som också verkar uppta alltfler människors intressen. Där blir det dock en stor skillnad beroende på olika ekonomiska förutsättningar, något som är nog så viktigt att tänka på för oss politiska beslutsfattare.
Och så finns det en grupp privilegierade människor och därtill får jag räkna mig själv. Jag åsyftar då varierat liv där familjen utgör den väsentliga grund som närmast krävs för att allt det andra ska kännas verkligt och meningsfullt.
De gångna två veckorna har varit extra händelserika. Förmodligen skulle ordet hektiskt kunna användas för att ge rätt nyans åt det hela. Det började med en fyradagars rättegång där en av de tilltalade var påstådd HA-medlem. Av åhörarna att döma var det nog ett riktigt påstående. Dom föll igår. Efter en dags paus fortsatte det med en mordbrandsrättegång där den numera f.d. Torslandaskolan (nedbrunnen) stod i fokus för intresset. Dom kommer på måndag den 1 november.
Och idag den 23 oktober ska jag avsluta (eller nästan avsluta) dagen med en vigsel på Yxhammarsgården här i Borås. Det är fantastiskt och en stor förmån att i dur få avsluta en intensiv arbetsperiod. Tack, brudparet, för att Ni valde mig.
