Från en galärslavs synvinkel

Ärlighet lär vara längst finns det ett gammalt uttryck som säger. Jag tror jag vill hålla fast vid detta och då kan jag nog snabbt och kategoriskt påstå att jag - om jag nu hade varit galärslav - varit den förste i raden som hade bloggat. Men någon gång ska ju ändå vara den första.

Idag har det verkligen varit en arbetsdag. Och säkerligen kommer någon då att fundera på om jag vid andra tillfällen inte haft något att göra. Men därvidlag kan jag lugna vederbörande med att jag har varje dag något att sysselsätta mig med och sak samma kan givetvis sägas om alla andra som arbetar i domstol. Men i likhet med andra arbeten är vissa dagar lite djäkligare än andra och den här måndagen har just varit en sådan dag.

Efter att ha avslutat ett tämligen stort mål som varat över fyra dagar är det i morgon dags för ytterligare ett liknande som är planerat för tre dagar. Det här med att sitta i förhandling - även om det givetvis tar tid - är arbetets positiva sida. Men när advokaterna (försvararna i ett brottmål) och åklagaren går hem efter avslutat mål har de liksom lämnat disken åt oss för att rengöra den. Och det är där efterarbetet kommer in.

Och idag har jag alltså varit den där galärslaven som knattrat på tangenterna ungefär i samma takt som trumvirvlarna slogs allt snabbare för att skynda på det arbete som slavarna onekligen utförde. Ofta var de ju också fjättrade vid sin plats och jag har inte heller lämnat mitt skrivbord under hela dagen.

Men sedan har jag - till skillnad från de nämnda slavarna - en blogg där jag kan ondgöra mig något. Den terapin hade aldrig galärslavarna tillgång till, men så har de också, tack och lov, försvunnit till historien.