Fint folk och tjusiga människor

Valdagen är en dag som känns lite märklig eller så är det bara jag i mitt halvvissna förkylningstillstånd som känner på det viset. Något av en väntan på något som jag inte vet riktigt vad det är, kanske ett preliminärt valresultat. Väntan gör dagen lång ungefär som en gammaldags långfredag eller en oändlig julafton där tomten aldrig tycks komma.

Och under denna väntan sitter jag och bläddrar i inredningstidningar. Jag tycker sådant är ganska så kul. Det finns ej heller någon brist på sådana tidningar, vare sig hemma eller i affären. Överhuvud taget blir jag alltid förvånad över det enorma tidningsutbudet på t.ex. Pressbyrån. Där finns tidningar för allt från traktorintresse till drömmar om giftermål. Och någonstans däremellan finns svenska, danska och engelska hus- och inredningstidningar.

Det som slår mig bl.a. då jag bläddrar i tidningarna är den höga papperskvaliteten. Säkerligen är det sådant papper som förstör naturen mer än annat papper. Men jag fortsätter ändå att bläddra samtidigt som jag beundrar alla vackra färgbilder. Ibland är ägarna avbildade, ibland inte. Men finns de med i de vackra rummen (salongerna) nog är de bildsköna personerna också undersköna i hela sin uppenbarelse. Och skulle barn finnas med, nog är de helt bländande och perfekta i sin framtoning.

Men var finns alla konstiga leksaker som barn brukar få? Eller får sådana här lyckade barn inga dumma och fula prylar. Ty ingenstans finns något fult. Det är bara så fantastiskt att jag tror nästan att i stället för ett inredningsreportage så är det ett besök i paradiset. Eller finns det någon hake, som jag inte lägger märke till. Det är nästan så att jag hoppas lite. Annars framstår jag nämligen själv som ett sådant misslyckat stilbrott.