Fars dag

Redan som liten blev jag oerhört indoktrinerad av min mor att Fars dag är något som enbart affärsidkarna hittat på för att tjäna pengar på människor som vanligtvis inga pengar har. Med sådana synpunkter i bagaget är det givetvis oerhört svårt att gilla en sådan här tillställning som Fars dag ändå får anses vara. Skulle jag lyckas arbeta mig fram till ett neutralt läge får det nog ses som en tillräcklig framgång med beaktande av min i detta avseende svåra uppväxt.

Jag har sett en hel del annonser för vad far skall föräras. Nu har jag inte gjort någon vetenskaplig studie av reklamutbudet, men jag kan snabbt konstatera att kläder av traditionellt snitt är något som skulle göra far glad. Kanske en skjorta eller två och givetvis i förening med en matchande slips.

Redan här börjar jag så smått förstå min mor. Hennes negativa inställning var kanske ett stöd för vad komma skulle då det gällde hennes son. Kläder som sådana intresserade mig under andra året i gymnasiet. Varför just då har jag ingen aning om. Därefter var jag ett år i U.S.A. och av någon - givetvis oförklarlig - anledning tappade jag därefter helt intresset för just kläder.

Det där med slips har jag aldrig begripit. Ett snöre kring halsen, ett snöre som jag endast kan se som en snara. Varför i hela världen skulle jag vilja hänga mig själv. Då kan jag i stället lättare förlika mig med en s.k fluga. Men efter att ha läst att fluga har enbart clowner och professorer var också den såsom accessoar något jag enbart kunde glömma. Och det var inte svårt alls att glömma.

Ja, jag börjar mer och mer förstå och sympatisera med min sedan snart tio år tillbaks avlidna mor. Hon hade kanske inte helt fel, då det gäller mig. Å andra sidan blev jag glad för en liten EJ töntig annons i BT med en hälsning till Pappa Sven och Erika ringde just och sa att hon i Ullared hade köpt en hel del T-shirts till mig. Så helt rätt hade inte heller min mor.