Fallna kvinnor eller kvinnor som fallit

För många, många år sedan arbetade jag som tingsfiskal vid Sjuhäradsbygdens tingsrätt med adress Brämhultsvägen 28 i Borås. Titeln fiskal är märklig. De flesta människors enda kontakt med begreppet fiskal har nog varit i betydelsen landsfiskal och då är det en polisvariant som återfinns enbart i bok- eller filmform. Fiskal kan dock förknippas med Staten som sådan och då kan väl termen tingsfiskal eventuellt få duga som beteckning för en statstjänsteman i karriären.

Hur som helst skulle jag ha ett mål med en då ganska så ung kille. Han hade en mycket handlingskraftig ung fästmö som kom in till mig på tjänsterummet. Det rådde då inga stängda dörrar. Efter ett tag bad jag dock den unga och vackra kvinnan att lämna rummet för i annat fall skulle jag nog bli jävig att handlägga målet mot hennes pojkvän. Kvinnan lämnade rummet och något senare dömde jag hennes pojkvän.

Sedan dess har det gått lång tid och inte har jag ägnat vare sig kvinnan eller hennes dåvarande pojkvän särskilt många funderingar. Idag i Göteborg såg jag dock en kvinna som stod och skrek lite okontrollerat och på det viset drog uppmärksamheten till sin person. Hon var minst sagt sliten och då hon från marken försökte plocka upp något föll hon omkull. Hon var en sorglig syn. Jag gick fram till henne och gav henne en hjälpande hand.

Just då jag tittade på henne slog det mig att det måste nog ha varit den där kvinnan på tjänsterummet, den där kvinnan som då var så vacker och som nu på intet sätt skulle ha kunnat konkurrera i en skönhetstävling. Livet hade varit hårt mot henne och tänderna var betydligt färre än lämpligt. Kanske var det ändå inte hon, men innan tanken var färdigtänkt sa hon med hög röst.

"Du, Martinger, har alltid varit bra", varpå hon av mig fick en försiktig kram. Jag lämnade henne och platsen med en känsla av tomhet och vemod. Tänk vad illa det har gått för den vackra numera fallna kvinnan som en gång talade så väl för och om sin pojkvän.