Ett omöjligt jobb?

Nej, jag syftar inte på domarjobbet vid tingsrätten. I stället tänker jag på det arbete som utförs inom socialnämndens ram och i åtanke har jag framför allt den turbulens som i detta avseende har ägt rum och kanske alltjämt äger rum i grannkommunen Mark.

Jag tänker nu närmast på socialnämnden i Borås och det många gånger närmast omöjliga uppdrag som nämnden är satt att axla. Nu ska ju nämnden upplösas till årsskiftet och dess arbetsuppgifter ska övertas av andra organ.

Det som många gånger är svårt med social verksamhet är att vi hanterar situationer som är oerhört känsliga för de berörda. Det kan vara allt från att nekas bidrag till som man själv bedömer nödvändig tandvård till att beröva föräldrar deras barn om föräldrarna skulle visa sig skadliga för barnen. Uppgifterna är oerhört grannlaga. Om socialen inte ingriper så är det fel på det och skulle socialen ingripa så kan det bedömas som lika fel. Svaret kommer först efteråt och då är det redan för sent.

Sedan finns det alltid en problematik med en tvåstyrd organisation. Socialnämnden med dess politiker har ju enbart det övergripande ansvaret; kommunala tjänstemän är de personer som sköter det vardagliga arbetet och framför allt verkställigheten av fattade beslut. Här finns det många fallgropar, givetvis. Och ändå får liksom inget gå fel.

Skulle det sedan visa sig att socialnämnden inte får tillräckligt med resurser (även om pengar givetvis inte är allt) så är jag för egen del klar över svaret på den rubricerade frågan. Svaret blir tveklöst. Ja, det blir då ett omöjligt arbete.