Ett Brev Betyder Så Mycket
Postens gamla slogan enligt ovan känns lite sliten, men fick lite liv för mig igen idag på bussen då jag en sådan där obehagligt tidig morgon var på väg till Göteborg och i min hand hade jag det där stora kuvertet fyllt med personlig förtvivlan från en farmor som jag alls inte känner. Att jag skulle få ett brev hade hon sagt vid vårt allra första samtal för knappt en vecka sedan.
Innehållet i brevet darrade av känslor och en önskan att det även skulle vara fint för mig, den för brevskrivaren nästan helt okände adressaten. Många papper - hon hade också hotat med det - vilka var vackert sammanbundna med ett ljusbrunt snöre. Det var vackert, det var känsligt. Allra längst bak i bunten av papper fanns några fina färgfoton av en ung man, ett barn och en fortfarande vacker lite äldre kvinna. Det var vemod utan sentimentalitet.
Allt var i den bästa av ordning. Oerhört många kontakter hade funnits mellan brevskrivaren - som fingerat namn kan jag använda Anna - och diverse myndigheter inom den sociala sektorn. Vid läsningen fick jag i kronologisk ordning följa en farmors kamp för sitt barnbarn tyvärr mot myndigheter. Varför blir det på det här viset, undrar jag hela tiden där jag sitter och läser. Det sociala Sverige skall ju vara ett stöd för människor som just då behöver samhällets solidaritet, men i stället växer det fram en bild av maktfullkomlighet och brist hos förståelse hos själva Socialtjänsten. Hela brevet andas Hon, dvs Anna och de Andra. Maktkamp är ett för svagt ord för att beskriva det hemska. En liten människa som slåss mot en motståndare som liksom finns överallt och som under kampens gång tar sig olika skepnader. Att bara säga att det är hemskt och ovärdigt ett demokratiskt rättssamhälle är inte tillräckligt starka ord. Det är helt enkelt för dj...ligt och jag skulle så förbaskat gärna vilja hjälpa dig, Anna, men konstigt nog känner jag mig också lite maktlös. Vad kan vi göra; vad skall vi göra; vad måste vi göra är frågor som fortfarande pockar på svar då jag stiger av bussen, framme i Göteborg.
