En 15-årig våldtäktsman ?

Nu går drevet. Utan överdrift. En ung man har anklagats - och numera är han nog under utredningstiden frihetsberövad - för våldsbrott riktade mot kvinnor. Ännu så länge vet vi inte särskilt mycket, men självfallet finns i ett sådant här mål enbart förlorare såväl på gärningsmanna som på offersidan. Därför är det givetvis så otroligt viktigt att inte mer skada görs än vad som redan timat.

För tillfället verkar mest socialtjänsten vara i fokus. Kanske inte så konstigt med tanke på att den unge mannen var och är föremål för just socialtjänstens insatser. Och det är just där jag skulle vilja kommentera något den vinkling som fallet hittills tagit.

Det verkar som om man (där "man" lite slarvigt får stå för olika medier) på något sätt absolut vill hitta någon eller några syndabockar. Därefter, antar jag, skall denne eller dessa hängas ut för allmänt bespottande. Ibland verkar vi inte ha kommit särskilt långt från att ha människor i stocken för att de utanför kyrkporten skulle utsättas för andra människors ringaktning.

Men tänk om det är på det viset att det inte finns någon syndabock. Visst finns det många som gärna vill ha någon eller några att skylla på. Det verkar som om livet på det viset skulle bli lättare att leva. Men många gånger tror jag att det är ett fel att resonera på det viset. Mestadels gör myndigheter och domstolar ett bra jobb, ett arbete som i efterhand inte går att klandra. Men ibland går det helt enkelt fel, eftersom människor inte är några maskiner. Jag tror att vi bör leva med den insikten. Annan inställning skulle jag vilja benämna såväl omänsklig som ett självbedrägeri.