"Du är ingen macho-man"

Rubrikcitatet är min frus kommentar riktad till mig. Nu yttrades det inte på det viset eller i just den situationen att jag på något sätt behövde känna mig förnärmad. Eller är kommentaren över huvud taget något som innehåller en variant av nedvärdering. För en del män, måhända, men inte för egen del. Skulle i stället nästan ha haft svårare att ta kommentaren utan negation.

Därtill kommer att Erika har helt rätt. Här satt eller rättare sitter jag och klagar lite lätt över mitt halsonda. Undrar just hur många män som i lätt sjukdomssituation är särskilt macho. Snarare har vi väl ryktet om oss att i en sådan belägenhet vara mer än lovligt sjåpiga och löjliga i största allmänhet. För egen del brukar jag säga att jag känner mig "skör".

Nu var det inte bara ont i halsen som gäller utan också min oerhörda dumhet (ibland). Vi vet ju alla att snön har drabbat (anser nog det ordet vara det lämpligaste) oss och då gäller det helt enkelt att få bort en hel del så att inte de materiella skadorna blir ekonomisk ruinerande. Till denna uppgift hör bl.a. att få väck en hel del snö från balkongerna. Men där uppkommer just problemet. Glad blir jag då jag får upp balkongdörren - ibland behövs inte mycket för att få mig på gott humör -, men när jag sedan skall skotta uppkommer genast problemen.

Jag är i det läget genuint slö. Det betyder att jag inte orkar gå ned en våning för att hämta lämpliga skodon. I stället går jag ut på balkongen BARFOTA och kör igång snöskottningen. Det är ju så förbannat dumt, men ändå gör jag det. Och det låter sig även upprepas. När jag sedan, dumt nog, berättar det för Erika fäller hon kommentaren om macho-man och säger därutöver att Du är väl ingen man som skall vandra till Alaska. Varifrån hon fick det där med Alaska vet jag bara inte, men förhoppningsvis lugnar jag bara ned mig och avstår från att bevisa något i min manliga karaktär, något som jag ändå definitivt saknar.