Dessa röda dj......lar

Förra valet var jag bl.a. på Hedvigsborg och delade ut lite valmaterial. Plötsligt då jag letade efter en postlåda att lägga materialet i dök det upp alldeles framför mig ett ansikte med ilskna anletsdrag, Det var en man och med svordomar uttryckte han med emfas att han ville inte ha den "röda smörjan" som jag behagade dela ut. Han var alltså inte glad, något jag beklagade. Eftersom jag inte trodde på någon förståelse från hans sida fortsatte jag min fotvandring. Ibland kan jag bara inte förstå hur lite papper kan röra upp så många känslor. Men alla är vi olika.

Igår blev jag själv oerhört upprörd och jag tror även att jag skrek det som står som bloggrubrik. Försiktigt får jag väl viska fram att jag tillhör de personer (få) som fortfarande badar i havet. Min förlängda badsäsong är mellan 1 maj - 1 oktober. Och så sent som idag kunde jag läsa att sommaren skulle dröja kvar åtminstone en vecka till.

Hur som helst simmade jag ut i det lilla vattnet som fanns kvar i viken. Igår, då jag badade, var det nämligen extremt lågvatten. Men vattnet skulle dock räcka. På väg ut mot lite mer än 20 centimeters djup kunde jag skönja en jättelik röd- eller brännmanet. Tyckte det hela var konstigt. Vid den här tiden på året. Hur som helst kan någon enstaka manet förirra sig och tydligen hörde den till just den gruppen.

Jag simmade sakta ut. Underbart vatten, kristallklart. Men vad kände jag just då på min högra arm. En annan rödmanets klistriga armar vilka jag nästan inte kom loss ifrån. Fan, vad jag blev förbannad och nog blev färgen omnämnd med mindre väl valda ord. Jag överlevde dock och därtill fick Alfred möjligheten att pröva sin nya läkningsmetod vad gäller manetangrepp. Han använde sig av tejp på hela armen för att få bort hullingarna. Jag tror visst att det hjälpte för i morse var jag åter i badbaljan. Inte en manet så långt jag då kunde se.