Dalsjöfors - ett stort GRATTIS

Redan när jag kom till Borås i början av 80-talet fanns det något nedsättande lokalt uttryck som innehållsmässigt ville förmedla att bodde man i hålan Dalsjöfors så visste man inte mycket om livet. Hur det förhåller sig med det vet jag givetvis inte riktigt, men mina erfarenheter därifrån är enbart av det positiva slaget.

Det första jag kom att associera Dalsjöfors med var Hedbergs guld. När vi häromdagen körde förbi affären tyckte jag att kommersen verkade begränsad, men då upplyste mig Erika att butiken säkerligen sålde en hel del över nätet. Om det vet jag inget heller, men Erika sa det på ett sådant sätt att de kändes som om hon visste.

Annars finns det i byn ett trevligt fik dit vi även tagit gäster för att äta frukost. Senast i raden är Håkan och Christina. Fikete ligger på en höjd och förmedlar känslan av att vara genuint i alla avseenden. Den känslan gillar jag alltmer. Och så finns det i Dalsjöfors en härlig antikaffär i vilken Claes brukar husera. Det började en gång med att jag handlade av Claes mamma då hon hade en liten antikaffär vid Strandgatan här i Borås. Och Claes (samt även hans trevlige bror Björn i Sjömarken) har fortsatt i mammans spår vad gäller gamla grejor. Det är kul att gå in där och slänga lite käft. Därtill finns det alltid något som passar varje plånbok.

Och nu finns det ytterligare en anledning att uppmärksamma Dalsjöfors och det beroende på att där finns nu ett damlag som är kvalificerat för högsta divisionen. Föredömligt nog har BT:s nätupplaga uppmärksammat detta och skam vore det väl annars. Varje litet gubbalag oberoende av framgång får många gånger väldigt mycket uppmärksamhet, men betydligt sämre är det för damerna.

Det tycker jag absolut vi ska ändra på. Och detta mitt omnämnande får vara mitt i sammanhanget lilla bidrag till att kvinnosport får betydligt mer utrymme i våra hjärtan, i media samt inte minst hos dem som kan bidra med pengar.