Bakis är bara förnamnet
Jag vet inte riktigt hur det är vara s.k. bakis. Och det beror inte på att jag är absolutist. Men det där har jag aldrig upplevt att ligga däckad dagen efter en fest. Eller kan det vara på det viset att jag inte konsumerat vid ett och samma tillfälle tillräckligt mycket alkohol. Eller så är det på det viset att vissa personer helt enkelt inte får några symptom på dagen efter.
Det där senaste är dock inte riktigt sant. För idag har det varit en sådan där dag som jag helst skulle vilja glömma. Redan från allra första början var jag trött och inte har det allt medan dagen förlöpt blivit mycket bättre. Nej, det har nog i stället blivit värre och värre.
Den här känslan är givetvis dikterad av valvaka och valsmäll. Och det är ju inte kul att på en och samma gång få två käftsmällar vilka träffat mig där de känns som värst. Enda trösten är att nu får den del av hjärnan vila som annars sysslar med politik. Men givetvis är det inte heller sant. Efter några dagars återhämtning är jag säkert igång igen. Och i värsta fall deltar jag även i någon form av eftervalsanalys.
Personligen tror jag nu som tidigare att ingen är hjälpt av någon variant av utfrysning. En sådan metod kan skapa martyrskap och vi vet ju alla hur mycket martyrer hos vissa människor kan åstadkomma. Nej, låt oss ta diskussionen även med alla de personer vars idéer vi inte skulle gilla. I en öppen debatt kan det bästa komma fram. Vad gäller den åsikten är jag inte beredd att backa. Demokrati tål att skärskådas, men icke-demokrater lär som trollen sky solljuset. I det starka ljuset kommer de nämligen att lösas upp i sina egna partiklar. Och simsalabim är de borta, kanske för lång tid framöver. Måhända ett önsketänkande, men just nu känns sådana tankar minst sagt nödvändiga för det egna välbefinnandet.
