Att bita ihop

Hur ofta får vi inte höra att vi inte skall klaga hur djävligt livet än kan te sig. Vi skall bita ihop och därefter även vara positiva. Och visst är det bra om vi kan agera på det viset och än bättre är om vi även känner att det är rätta vägen att gå. Men ibland är det kanske lättare sagt än gjort. Själv skulle jag önska att jag inte alltid bet ifrån som jag vanligtvis gör. Blir jag irriterad över något, verkligen eller inbillat, så nog fasen börjar käkarna att jobba. Vanligtvis vet jag inte själv om det, men resultatet väntar inte på sig. Under åren har jag förmodligen blivit irriterad över en massa saker om vi skall gå efter min tandstatus. Inte för att tänderna i sig är håliga och dåliga, men de har förvandlats till plattänder (så uttrycker sig i vart fall barnen). En tandläkare skulle säkerligen benämna mig tandgnisslare, men det konstiga därvidlag är att INGEN har hört eller hör mig gnissla tänderna. Om det sker måste det ske på ett ytterst hemligt och sofistikerat vis. Efter gårdagens egna bragdinsats med snöskottning av tak på Lyckorna lät inte resultatet vänta på sig. Lägg därtill också första deltävlingen av Eurovision Song Contest (Melodifestivalen) och ni kan nog alla förstå hur det hela kom att gestalta sig. Jo, en sönderbiten tand. Så ibland skulle jag verkligen önska att jag inte bet ihop som jag gör. Men förmodligen är jag ärftligt belastad och har därtill en massa ovanor varav en av dem ekonomiskt bör uppskattas av den egna genomtrevlige tandläkaren. I morgon blir det att ringa dit med presentationen "ja, det är jag igen".