Årets varmaste dag - min födelsedag
Vansinnet, mitt eget, har INTE brutit ut. Om och i så fall när det sker kommer jag nog inte att sitta bakom en skärm och slå på en massa tangenter (är jag för hårdhänt?). I stället kommer nog män i vita rockar och bjuder frikostigt på piller.
Hur som helst hävdade min mor alltid och det med emfas att jag, hennes förstfödde son och enfödda (inte enfaldiga barn, var född på det årets varmaste dag. Även om jag i unga år - det hela slutade nog i tolvårsåldern - var närmast sjukligt intresserad av temperaturmätning (varje kväll läste jag av utomhustemperaturen och förde därtill anteckningar över detta) känner jag inte alls till uppgiftens korrekthet. Känns konstigt att just den 7 september 1951 skulle ha varit det årets varmaste dag. Det måste ha varit en förbaskat dålig sommar eller så skarvade min mor något. Ibland ville hon nämligen få till en bättre historia än den verkligheten erbjöd.
Ja, nu var det åter födelsedag. Som nog alla vet går det allt fortare och det känns som jag åker frihjul i en ganska så brant nedförbacke. Det är ingen obehaglig känsla. Därtill är den ytterst demokratisk, ty alla som får leva så här länge eller längre kommer säkerligen att få uppleva den. Hemma har vi dock dragit ut på födelsedagsfirandet genom att så smått börja igår och fortsätta ikväll. En liten tidsförskjutning kan ju inte vara fel. Kunde Castro flytta på julfirandet beroende på sockerrörsskörden så kan väl vi på Bredgatan flytta lite på födelsedagsfirandet. Konstigare än så behöver det näppeligen vara.
