Journalistik som lyssnar

Viljan att markera sitt eget avståndstagande kan göra journalistiken alltför distanserad och oförstående, alltför icke-lyssnande. Resultatet blir stumt.

I torsdags kväll fick radiojournalisten Måns Mosesson Stora Journalistpriset i kategorin ”Årets berättare” just för att han gör precis tvärtom.

I sin serie i tre delar för Sveriges Radios P1 Dokumentär, Rädda Sverige, söker han upp några av dem som ingår i de cirka tolv procent av väljarkåren som sedan röstade på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet. Han träffar missnöjda, rädda och i några fall uttalat rasistiska svenskar som inte längre trivs i sitt hemland som de upplever har tagits över av invandrare och den svenska ”PK-maffian”.

Och så pratar han med dem. Vänligt, nyfiket och lyssnande. Respektfullt. Långsamt växer en bild av ett Sverige fram som vi i media på grund av vår beröringsskräck sällan hittar till. I den tredje delen, ”Svart lucia”, möter han en man som skrivit hatiska artiklar på nätet om SVT:s val av lucia för något år sedan, en färgad adopterad flicka. När han berättar för mannen om hur utsatt flickan har känt sig efter allt näthat som hennes luciaframträdande väckte ångrar sig mannen och ber under själva intervjun flickan om ursäkt. Det är några minuters radio man inte glömmer i första taget. Det är stor journalistik. Måns Mosesson är sannerligen värd sitt pris.

Dokumentärserien Rädda Sverige sändes första gången i januari i år och med den blev Måns Mosesson en stilbildare. Sedan dess har flera gått i hans fotspår och bidragit till förståelsen av vad som egentligen ligger bakom SD:s framgångar. Och SVT:s avgående VD Eva Hamilton berättade på Stora Journalistprisgalan att Mosessons reportage används som internutbildning i TV-huset på Gärdet.

Jag sitter med i den tolvmannajury som utser Stora Journalist-pristagarna. Där tillhör jag den grupp på fyra personer som i år plöjde igenom cirka hundra bidrag i berättarkategorin. Ett digert arbete, men också roligt och nyttigt. Trots alla krislarm inom mediebranschen görs det fortfarande väldigt mycket bra berättande journalistik i Sverige. Måns Mosesson fick vårt pris, men de två andra nominerade i berättarkategorin höll också hög klass.

UR:s dokumentärserie, Sverige sviker, i fyra timslånga avsnitt, är inget mindre än en sensationell TV-produktion. Med ett eftertänksamt och vackert bildspråk, som faktiskt för tankarna till både Roy Andersson och Ruben Östlund, skildras ungdomar som av olika skäl inte har fullföljt sin grundskoleutbildning. Vi kommer dem oerhört nära, får följa deras vardag och deras möten med kompisar, föräldrar och de samhällsrepresentanter som mer eller mindre framgångsrikt försöker hjälpa dem. Camilla Johanssons och Helene Näslunds serie liknar inget annat jag har sett i genren. Precis som Måns Mosesson ställer de sig andäktigt nära de personer som skildras och resultatet blir även här ett berättande som berör på starkaste tänkbara sätt. Och som, paradoxalt nog, lyckas förmedla hopp.

Närhet är ett journalistiskt grepp som är svårt att hantera. Det kan bli klibbigt sentimentalt och därmed mer skildra journalistens egna känslor än det ämne som egentligen ska berättas. Mosesson och Johansson/Näslund undviker det genom att inta en lyssnande attityd. Det gäller också den tredje nominerade i berättarkategorin, Fanny Härgestam. Hennes utmärkta bok, Det här är vår tid, om skapandet av den tunisiska konstitutionen har jag skrivit om förut på denna sida. Här finns samma lyssnande hållning som hos de två ovan nämnda exemplen när hon följer de omvälvande händelserna i Tunisien genom fyra kvinnors perspektiv.

En lyssnande journalistik, alltså. Jag ser gärna mer av den varan. Ja, det kanske till och med är ett framgångsrecept i en digital medievärld som ropar högre och högre för att överleva.

För övrigt?

? kan man läsa mer om Stora Journalistpriset på storajournalistpriset.se.

? var övriga vinnare följande: Årets förnyare: Jack Werner, Linnéa Jonjons och Åsa Larsson, Metro, för Viralgranskaren. Årets avslöjande: Jenny Küttim och Dan Josefsson för boken Mannen som slutade ljuga och TV-dokumentären Kvinnan bakom Thomas Quick. Lukas Bonniers stora journalistpris: Malou von Sivers, TV 4.

? instiftades Stora Journalistpriset 1966. Det delas ut av Bonnier AB för att ”främja goda yrkesprestationer inom journalistiken.”