Den livsfarliga kärleken

För en tid sedan skrev DN:s Åsa Beckman en krönika där hon tog upp hur synen på homosexualitet hade förändrats – hennes poäng var att för den unga generationen idag är homosexualitet ”ingen sak alls.”

Reaktionerna blev kraftiga, berättade Åsa Beckman, i en senare krönika. Framför allt från små orter, där homosexuella fortfarande upplevde att de hade stora svårigheter att bli accepterade. Ett mejl var kort: ”Har du någon gång stuckit näsan utanför Södermalm?”

Jag kom att tänka på de här reaktionerna första gången vi rapporterade om trakasserierna av ett homosexuellt par i Marks kommun. Paret i Kinna har fått sin bil vandaliserad två gånger, vid ett tillfälle försökte en maskerad man i en bil köra över dem och en av männen misshandlades av okända män när han en kväll var ute med sin hund.

I Kinna. 2014. Man blir mörkrädd.

Paret har fått samhällets stöd. Det är glädjande. Vid en manifestation nyligen samlades 600 människor i Kinna centrum. Det stoppade dock inte trakasserierna. Kinna har därmed blivit en sinnebild för den inskränkta småstadsmentaliteten, den som inte accepterar olikhet.

Homosexualitet är idag, efter många års kamp, accepterat i vida kretsar i Sverige. Men inte överallt, det är uppenbart. Och ser man ut över världen är läget ännu dystrare. Det väckte stor uppmärksamhet när Ugandas president Yoweri Museveni nyligen skrev under en lag som hotar homosexuella med livstids fängelse. Det är dock inget nytt afrikanskt fenomen. Homosexualitet är förbjudet i 37 afrikanska länder. I Uganda riskerar man numera livstids fängelse om man är homosexuell. I andra länder är det belagt med dödsstraff. I de muslimska länderna är läget oftast lika illa. Saudiarabien och Iran avrättar homosexuella.

När det gäller Afrika har västvärlden ett ansvar. Det är ett känt faktum att den hårda antigaylagstiftningen i afrikanska länder är understödd av den kristna amerikanska högern som satsar hårt på att evangelisera i Afrika. Engelska The Guardian berättade för en tid sedan om en rapport som liberala Boston-baserade researchbyrån Political Research Associates (PRA) tagit fram. Rapporten pekar ut flera högerkristna organisationer (bland annat den som TV-evangelisten Pat Robertson har bildat) som har som mål att sprida sitt sexualpolitiska, i praktiken homofoba, budskap i afrikanska länder (anti-abortlagstiftning ingår också i målbilden). Det sker genom att ekonomiskt och organisatoriskt stödja afrikanska ledare och predikanter som för ut det ”rätta budskapet”.

Det är bland annat därför Museveni hänvisar till kristna värden när han straffbelägger homosexualitet. Det är en stor framgång för västerländska homofoba krafter när detta sker. Det är ett stort bakslag för de mänskliga rättigheterna. Och det är ett allvarligt problem för världskristendomen att när antalet kristna i Afrika ökade från tio till 500 miljoner på 100 år så ökade också homofobin lavinartat.

Så jo, jämförelsevis är det nog rätt okej att vara homosexuell på Södermalm. Men på den afrikanska kontinenten är det farligt. Precis som i den muslimska världen. Precis som i Kinna.