Den arabiska vårens offer
Det finns ingen demokratisk tradition i Egypten, den måste skapas från grunden, menar Biskop Thomas, precis som de svenska folkhögskolorna var med och byggde folkhemmet en gång i tiden.
Jag träffade Biskop Thomas tidigare i veckan, tillsammans med bland andra Skara stifts biskop, Åke Bonnier. Det var ett fascinerande möte med en karismatisk och vältalig religiös ledare som gav en inblick i den aktuella situationen i Egypten och den utsatthet som kristna har i landet. Inte bara kristna, menade Biskop Thomas, för övrigt. Konstnärer, författare, liberala muslimer, feminister – alla som inte är lojala med den muslimska makten lever under hot.
För Biskop Thomas är vapnet mot diktatur – vare sig den är religiös eller politisk – utbildning i demokrati. Det är med demokrati som ledstjärna det koptiska retreatcentret Anafora, några timmars bilväg norr om Kairo, drivs av Biskop Thomas. Bredvid den ordinarie retreatverksamheten får unga människor undervisning i demokrati, jämlikhet och yttrandefrihet. Inte minst viktigt är arbetet kring frågan om jämställdhet mellan könen. I det egyptiska samhället har kvinnan inte samma rättigheter som mannen ens ur ett juridiskt perspektiv och kvinnor ofredas regelmässigt. Därför måste, menar Biskop Thomas, männen involveras. De måste också utbildas i jämställdhetstänkande om kvinnors situation i Egypten ska förbättras.
Unga människor i Egypten måste överhuvudtaget lära sig att säga nej, sade också Biskop Thomas. Kan du inte säga nej, så betyder inte heller ditt ja någonting.
Det är i det här arbetet, i en anda av öppenhet och ifrågasättande, som den svenska folkhögskolemodellen möter det som sker i Anafora.
Biskop Thomas stödde den egyptiska revolutionen och störtandet av den maktfullkomlige Mubarak. På Tahrirtorget samlades kristna och muslimer sida vid sida i sin kamp för en sekulär stat med självklar religionsfrihet. Efter 18 dagars enad kamp föll Mubarak. Då, men först då, trädde Muslimska brödraskapet in på scenen och tog makten, stött av USA som var intresserat av brödraskapets inflytande i palestinska Hamas.
Och där är vi nu. Den nye presidenten Mohamed Morsi tar ständigt nya steg för att skapa en totalitär stat och det demokratiska hoppet för Egypten ter sig avlägset. Det som händer i länder som Irak, Libanon och Syrien – att kristna och oliktänkande flyr utomlands – ser man allt oftare i Egypten.
Den här flykten från Mellanöstern bekymrar Biskop Thomas. Han kommer själv från en familj som en gång flydde till Kanada, men han valde att stanna kvar. Trots att han tidvis varit hotad så tror han på religionsmötet, på dialogen, eftersom ”vi i första hand alla är människor”.
Men vem kan rädda Egypten? Frågan ställdes av Biskop Thomas och han svarade själv, något överraskande: armén tillsammans med folket. I den traditionellt sett starka egyptiska armén kan det fortfarande finnas krafter som inte vill ha en religiös diktatur. Där kan en förändring starta. Men det kommer att ta tid och det kommer inte att ske utan stora problem, trodde Biskop Thomas. Han såg sorgsen ut när han sade det.
