Snopet avslut på högdramatisk Finnkamp
När allt skulle avgöras på herrsidan var det Finland som bärgade segern i en högdramatisk Finnkamp.
– En fantastisk landskamp, säger förbundskapten Karin Torneklint.
Lika på tavlan. Allt som hade hänt under två regntunga dagar i Tammerfors hade mynnat ut i att herrarnas match skulle avgöras i en ynka gren. Medan 8 00-metersdamerna anförda av Hanna Hermansson kunde springa utan någon större press (de svenska damernas seger var redan säkrad inför slutgrenen), så var allt upp till Kalle Berglund, Elmar Engholm och Daniel Lundgren, som hade favoritskapet.
Men det höll inte. Topi Raitanen med segertiden 3.45,45 blev hela Tammerfors och hela Finlands hjälte när han klev över mållinjen först av alla, och säkrade finsk herrseger med 206–202. Jublet från de segertörstande finländarna på läktarplats var öronbedövande. De svenska 1 500-meterslöparnas ögon var tårögda.
– Det är klart det är snopet. Vi ville vinna och vi kämpade. Men det blir en bra indikation till nästa år på hemmaplan. Då jädrar ska de inte ha en chans, säger förbundskaptenen Karin Torneklint när jublet lagt sig på arenan.
TT: Hur sammanfattar du de här två dagarna?
– Otroligt spännande. En fantastisk landskamp där det varit jämnt hela vägen. Vi har fajtats hela vägen på dam och herrsidan. Surt för herrarna nu men damerna har gjort ett otroligt jobb. Finländskorna var segertippade men vi lyckades knipa segern. Och hos herrarna var det tvärtom. Det är idrott som är som bäst, säger Torneklint.
Sammanlagt blev det seger. Men något obligatoriskt vallgravsbad verkade det inte bli för förbundskaptenen. Även om både maskotar och idrottare hoppade i vattnet efter avgörandet.
– Jag kommer inte sakna den då den är så kall. Vi har blivit blöta så det räcker av regnet, säger Torneklint, fortsatt ovetandes om ifall det blir något vallgravsbad eller inte.
Någon som vet vad som väntar härnäst är Erika Kinsey.
– Sova. Jag har inte sovit på hela sommaren, haha, säger höjdhopparen, som avslutade sin säsong i stil genom att vinna höjdhoppstävlingen på 1,90 (samma höjd som lagkompisen Sofie Skoog fast med färre rivningar).
Med en trött kropp och Diamond League i ryggsäcken så tvekade hon först om skulle ställa upp i Finnkampen.
– Jag har aldrig tävlat så här mycket på en sommar. Det gör ont överallt. Det är som det ska vara. Jag tvekade, men samtidigt är det här en så rolig tävling. Och nu ångrar jag det inte, säger Kinsey efter att damerna säkrat en seger med 216–194.
Väl när hon var på plats hoppade hon dessutom vidare (tre misslyckade försök på tangerat säsongsbästa, 1,94) även om hon inte hade behövt.
– Vi jobbade först bara för att få lagpoängen, efter det kom tävlingsmänniskan. Jag tänkte: "Gud, jag har ju aldrig vunnit Finnkampen, jag måste ju tävla vidare nu. Jag tänkte först att jag skulle vara smart och inte hoppa vidare, men jag ville fortsätta.
