Så hamnade Thorn i Ulricehamn: ”Han har alltid försökt hänga på”

Klassen med tjejer födda 1993 på Skidgymnasiet i Torsby var både sällsynt stark – och sällsynt Ulricehamnsbetonad.

Där fanns UIF-trion Maja Falk, Linda Sivermark och Frida Sivermark. Där fanns även Stina Nilsson, och där fanns den största talangen av dem alla – Madeleine Thorn.

Redan sommaren innan hon började gymnasiet hade den då 16-åriga Thorn kört JVM för 20-åringar. Våren 2010, när hon gick i ettan, gjorde hon sitt andra JVM och tog brons i stafett.

I maj det året kunde UT berätta den stora nyheten att supertalangen Madeleine Thorn från Bengtsfors från och med hösten skulle tävla för Ulricehamns IF.

– Jag var ensam tjej i Bengtsfors och Ulricehamn gjorde en tjejsatsning. Jag hade tre klasskompisar från klubben plus att Emilie Cedervärn gick två klasser över – och Hanna Falk bodde kvar i Torsby. Det blev naturligt att välja UIF, berättar Thorn nu.

Hon och hennes familj tog kontakt med UIF, som såg värvningen som en stor möjlighet. Det var ju inte bara Sveriges största talang på damsidan som skulle ta klivet över. Ulricehamn fick över en hel skidfamilj.

Pappa Örjan Emanuelsson var skidåkare i yngre år. Han driver nu Örjans slip och skidservice, där han bland annat jobbar med att slipa skidor och är återförsäljare av skidmaterial. Mamma Catharina Thorn var ännu mer framgångsrik som skidåkare, hon körde bland annat i landslaget i skidorientering. Och så fanns ju lillebror Viktor. Fast han stannade i Bengtsfors i ytterligare två år.

– Men när han började på skidgymnasiet i Torsby var det bättre att han också tävlade för Ulricehamn, säger storasyster Madeleine.

Så det är ditt fel att han tävlar för UIF sedan 2012?

– Ja, det är det, säger hon och skrattar till.

Många skulle nog snarare se det som hennes förtjänst. Inte minst upplever UIF-ledaren Johan Falk det så.

– Hela familjen Thorn har varit en stor tillgång för klubben. Jag jobbar mest med Örjan, vi vallar ihop. Det är väldigt kul att samarbeta med honom – vi är ett gott team. Han vallade exempelvis Hannas skidor i Bruksvallarna, säger Johan Falk.

För Madeleine Thorn tog karriären en negativ vändning under sista gymnasieåret. Hon var en av många skidåkare i Torsby som drabbades av twar.

– Jag var sjuk i nästan ett helt år. Det tog mycket tid och energi att bara komma tillbaka till den nivå jag hade innan sjukdomen. Så mycket att jag kände att det inte var värt uppoffringen, berättar hon.

Madeleine Thorn slutade med skidåkningen redan vid 21 års ålder. Hon valde att plugga till sjuksköterska och bor nu i Karlstad. Skidorna plockar hon inte fram så ofta.

– Det kan bli när det finns snö och man inte behöver valla med klister – det blir så skitigt. Jag motionstränar bara nu, håller igång för att det är roligt, och för att må bra.

Mamma Catharina Thorn känner att storasyster har påverkat Viktor Thorns utveckling.

– Han har alltid tyckt om att träna mycket, och försökte hänga på tre år äldre Madeleine. Han kunde aldrig sitta stilla. Om han inte var ute och tränade klippte han gräs, spelade fotboll eller något annat, säger Catharina.

Madeleine minns att hon ofta hade brorsan i släptåg ute i spåret.

– Han har alltid försökt hänga på. När han var liten gick det väl inte alltid, men nu är det en annan som hade varit chanslös. Han är så målmedveten i allt han gör, säger hon.

Viktor Thorn själv är tacksam för den hjälp han fått av storasyster Madeleine.

– Hade inte hon hållit på med längdskidor tror jag inte att jag hade varit där jag är i dag. Att vi pushade varandra när vi var små och tränade mer än de flesta gjorde i den åldern tror jag ligger bakom mycket. Vi körde ganska tufft tillsammans, och våra föräldrar var med och stöttade.

– Om några år kanske jag hade kunnat åkt i mästerskap, men jag hade absolut inte stått på det här mästerskapet, eller åkt OS förra året, om inte min syster hade hållit på – och vi inte tränat så hårt.

Och utan henne hade du inte kört för UIF?

– Precis. Jag får tacka min syster för mycket – hoppas att jag kan ge tillbaka lite till henne nu.

Varför betonar du så hårt att du inte är ulricehamnare?

– De flesta tror att jag är från Ulricehamn, men jag är fortfarande stolt över att vara från Bengtsfors. Det är kul att en sådan liten bygd har idrottare som lyckas – det är därför jag betonar det. Jag kan inte kalla mig ulricehamnare men jag är stolt över att köra för Ulricehamn, över hur stort skidintresset är och vad klubben har lyckats göra med världscuptävlingarna.

Apropå UIF har Viktor Thorn sina föräldrar i Seefeld nu, de har rest ihop med andra Ulricehamnsledare.

– Det är första gången de är med och kollar när jag kör ett mästerskap, så det blir roligt, säger Viktor Thorn.

Mamma Catharina är ännu så länge bäst i familjen – hon har kommit VM-fyra i skidorientering.

– Det var väl inte lika hård konkurrens där. Men Viktor får gärna bli bäst i familjen, säger hon.