Robert Eriksson siktar mot medaljmatch

Robert Eriksson har nyligen kommit hem till Borås från ett landslagsläger och en grand slam-tävling i Sibirien – en sista förberedelse inför Rio och en möjlighet att få kvalificerad sparring även om alla de bästa inte var på plats.

Och OS-truppen levererade. Marcus Nyman och Martin Pacek tog guld, Mia Hermansson brons och Robin Pacek blev sjua.

– Placeringarna är inte det viktigaste, snarare att kolla den fysiska formen – att de kan lägga in en extra växel vid behov och att teknik och taktik sitter. Och det såg bra ut, säger en nöjd Robert Eriksson.

Förbundskaptenen har anledning att vara nöjd med utvecklingen inom landslaget, som har haft ett par tunga decennier efter OS i Barcelona 1992. Konkurrensen ökade rejält när ett antal forna, sovjetiska delrepubliker började tävla under egen flagg och kvalsträckan till ett olympiskt spel plötsligt sträcktes ut över ett par år.

Konsekvensen? Ingen svensk kvalade till OS i Atlanta 1996, Aten 2004 eller Peking 2008 (ett par wildcards delades däremot ut). Två kvalade till Sydney 2000 och en till London 2012.

– Jag ska inte säga att det var lätt att ta sig till OS tidigare, men det har blivit svårare. Och att vi nu har fått med fyra svenskar är en fantastisk prestation.

Robert Eriksson har jobbat långsiktigt för att höja nivån. Som förbundskapten har han bland annat bearbetat SOK för att få de resurser som krävs.

– Jag och de sju personerna i kvalgruppen har satsat heltid de senaste fyra åren och det är klart att det kostar. Men jag tycker att det finns en förståelse hos SOK för vad som krävs för att utveckla judon i Sverige.

Truppen har rest mycket och långt för att bland annat tävla i länder som Mongoliet och Georgien. Två-tre veckor per år har det varit träningsläger i världens främsta judonation.

– Någon kan vara rankad tia i Japan och ändå ha perfekt teknik, att sparra mot den sortens spelare är otroligt värdefullt. I Europa är det ju mer fokus på fysiken eftersom vi är så muskulärt utvecklade.

Robert Eriksson gjorde sitt första OS som förbundskapten i London för fyra år sedan. Han säger att det är svårt att föreställa sig hur det är.

– Allt fungerar klockrent med support och tävlingar men samtidigt är det omständligt med allt folk och alla säkerhetskontroller. Det är också en omställning om man är van att vända på varenda krona och sen får allt serverat gratis under ett par veckor. Restaurangerna är till exempel öppna 24 timmar om dygnet. Då gäller det att spelarna är disciplinerade och håller vikten.

Det blev ingen lång vistelse i London. Marcus Nyman förlorade sin första match och det blev hemresa ganska omgående, men Robert Eriksson hann i alla fall se lite handboll och stöta på Usain Bolt med entourage i matsalen i OS-byn.

I sommar ska Nyman ta revansch. Det är han som enligt Robert Eriksson har störst chans att ta sig till medaljmatch, vilket är målet i Rio. Sverige har aldrig tagit en OS-medalj i judo och skulle det hända så skulle det ge förbundskaptenen draghjälp framåt.

– Det är klart att det skulle inspirera andra om vi fick en OS-medalj, ett bevis på att det är möjligt.

Robert Eriksson förhandlar just nu med förbundet om sin framtid. Han har varit förbundskapten längre än någon annan och vill förändra sin roll och bli mer av en manager.

– Jag vill ha ett mer övergripande ansvar för landslagen och inte mattcoacha så mycket. Det har varit lite av en one man-show där jag har hållit i allt. I alla fall tills jag fick en assisterande.