Radarpar laddar för ny säsong

Radarparet laddar för ännu en säsong med Borås Basket. Men vad är det som får amerikanarna att välja Sverige och Borås? BT träffade publikfavoriterna för att prata NBA-drömmar och framtidsutsikter.

JJ Miller är 35 år gammal. Hans iögonfallande kvaliteter på basketplanen har charmat Boråspubliken i två säsonger. Den tredje väntar runt hörnet.

I snart femton år har han försörjt sig på att spela basket – överallt utom i hemlandet. Det är ingen tillfällighet att det har blivit så. Det är ingen tillfällighet att lagkamraten, landsmannen och numera också vännen Chris McKnight, 26, har vandrat i Millers fotspår. Det är inte heller någon tillfällighet att de båda sitter i en lägenhet på Druvefors och laddar inför ännu en säsong med Borås Basket.

– Jag kom hit för fem år sedan. Tanken var att jag skulle göra en riktigt bra säsong och sedan flytta vidare. Hade någon sagt till mig då att vi ska spela i Euro Challenge om fem år, då hade jag skrattat, säger McKnight.

Den reslige forwarden har på senare år fått tänka om. Hans lag är numera favorit till att vinna ligan och har just börjat prenumerera på topplaceringar.

– Vi är som en familj i laget, min andra familj. Jag känner fortfarande att jag vill se hur långt jag kan gå, och verkligen försöka nå så långt jag kan. Men tanken på att tillbringa resten av min karriär här skrämmer mig inte heller. Med tanke på vad som har hänt i den här klubben bara under de åren jag har varit här vet man inte hur det ser ut om fem år. Jonas Larsson (sportchef) har gjort ett fantastiskt jobb, och Borås Basket vill hela tiden framåt.

JJ Miller nickar instämmande och fyller på:

– I mitt fall är det inte så konstigt att avsluta karriären i Borås. Jag har ju bara ett par säsonger kvar. Det har funnits andra ligor som har erbjudit kontrakt, men då kan det handla om tio månader om året. Här i Sverige är det sex eller sju. Det är en stor skillnad när man lämnar sin familj. Men vad gäller Chris skulle jag inte bli förvånad om han kommer att flytta till en större liga, med tanke på den potentialen han har, säger Miller.

Duon har aldrig träffat varandra i USA, även om Miller har tjatat på sin kollega att ta sig från Ohio till North Carolina. Men det gör inget. De båda är övertygade om att de kommer att få tid till det när proffskarriärerna är över. Men vad ska de mer hitta på?

– Jag hade gärna blivit sportkommentator på tv eller någon form av expert. Eller kanske bli basketcoach, så att jag kan dela med mig av den kunskapen jag har samlat på mig. Det kommer i alla fall inte att bli några problem. Jag har min college-utbildning och gott om kontakter som kan hjälpa mig med jobb, säger McKnight.

– Ofta brukar jag förklara för folk hur det är med en basketkarriär. Det är som en boll. Du släpper den i marken, sedan studsar den ett par gånger innan den dör. Oavsett hur högt du håller den så kommer den att sluta studsa någon gång, det vet jag också om. Redan nu har jag och min fru ett projekt för barn och ungdomar hemma som börjar växa. Sedan hoppas jag kunna jobba inom sjukvården, att se till att de äldre får vara självständiga och klara av att bo hemma.

Att de trivs ihop går inte att missa. Även om det står McKnight på dörren så känns Miller minst lika hemma här. De är rörande överens om det mesta, till och med om att båda är lika envisa. Det finns dock olikheter. Chris McKnight drömmer fortfarande om spel i världens bästa liga, NBA. Nio år äldre Millers chans att nå dit är så gott som obefintlig numera. Men om det är någon som vet hur tufft det är att nå dit så är det just Miller. Han stod nämligen med ena foten i Atlanta Hawks trupp när karriären just skulle ta fart.

– Jag fick chansen att vara med när klubben hade provträningar. Det gick bra, till slut fick jag träna med NBA-laget. Det gick också bra. Så bra att min agent kom för att börja diskutera ett NBA-kontrakt. Coachen sa att han gillade det han såg och att de ville vänta tills efter draften. Väl där så fick Atlanta chansen att plocka in en ung lovande guard som borde ha gått mycket tidigare i draften än vad han gjorde. Så blev det. Efteråt sa det till mig att de inte hade något att anmärka på vad gäller mig, men att de var tvungna att kontraktera den andra killen. Jag förstod det, säger Miller.

– Jag vill kunna sitta som JJ gör nu, och känna att jag verkligen har gett mig själv chansen att se hur långt jag kan gå. Än så länge har det inte blivit några provträningar för mig. Men det är något jag vill göra. Det laget som ligger närmast till hands där jag bor är Cleveland, säger McKnight.

Miller svarar:

– Nu när vi är ute i Europa och spelar ökar chansen för en sådan som Chris att få ögonen på sig. De amerikanska scouterna har stenkoll på spelarna som är ute. Och de passar på att kunna se flera av de bästa när det är cupspel i Europa. Nu är vi där och jag tror att vi har lika goda chanser att ta oss vidare som alla andra lag i gruppen.

Det är tuff konkurrens i NBA. Men varför hamnade ni i Europa?

– Som sagt, det är otroligt tuff konkurens. Jag själv hade flera erbjudanden från ligorna under NBA. Men sanningen är den att man inte tjänar så mycket pengar på basketen i USA trots allt. Visst, de stora namnen tjänar sanslöst mycket pengar. Men vi andra kan gå till europeiska klubbar och tjäna det dubbla eller till och med tre gånger så mycket som vi hade gjort hemma i USA, säger Miller.

Chris McKnight och JJ Miller gör sin femte respektive tredje säsong i Sverige. Ingen av dem räds av tanken att avsluta karriären i Borås Basket. ”Sanningen är att vi andra kan tjäna dubbelt eller tre gånger så mycket pengar i Europa”, säger Miller.