Nina Flack - årets vinnare av BT-plaketten: "Stolt så klart"

Spotlighten värmer. Mängder med paljetter gnistrar och det verkar som om Nina Flack har gjort sitt val.

Hon skrattar försiktigt mot kameran, hänger undan tröjan och går för att hjälpa kunderna.

Det är ännu några minuter till lunch och många vill handla nytt inför nyårsnattens festligheter.

Nina Flack har dock inga stora planer.

Inte i kväll.

Inte förrän neonljusen tonar upp sig i Las Vegas.

Nina tar en tugga av sin tacos, med mjukt skal, innehållande köttfärs, ost och avokado.

– De finns de som frågar om jag kommer att kunna spela bowling på heltid framöver. Men jag vet faktiskt inte. Dessutom tycker jag att jag har det väldigt bra idag.

Sedan i september jobbar hon halvtid i en klädbutik – och tillsammans med en halvtidstjänst i bowlinghallen hemma i Kinna är det schemat för Europas just nu hetaste bowlare.

Nina Flack, 23.

* EM-guldmedaljör.

* Utsedd till Västsveriges bästa idrottare.

* Europaetta.

* Årets bowlare.

* Vinnare av BT-plaketten.

– Jag är stolt så klart, säger hon.

Hur värderar du BT-plaketten?

– När man tittar på hur många stora idrottare som fått priset blir det bara större. Jag trodde jag hade viss chans när jag läste om alla kandidater, men sedan vet jag att bowling inte är någon av de största sporterna.

Vad tror du avgjorde?

– Mina avslutande veckor.

– Och att jag slog killarna, eller männen kanske man säger.

Inför den avslutade tävlingen på Europatouren, den i Qatar i mitten av december, kom Kim Jensen, vice president i ETBF (European Tenpin Bowling Fedaration) fram till Nina.

Hon undrade vad som stod på.

– Jag fick veta att det framkommit klagomål. Att handicapsystemet sågs som orättvist.

– Som reglerna är nu får alla damer åtta gratispoäng i varje serie och det är klart att det gör viss skillnad.

Några timmar senare hade Flack sopat banan med gubbväldet i Qatar – och stod med segerchecken på drygt 300 000 kronor i handen. Framför podiet smattrade kamerablixtarna mot den unga svenskan medan en del konkurrenter smet ut bakvägen.

– Helt otroligt. Jag tror att det var 20, 25 fotografer på plats och det visar hur stor bowlingen är i Asien, säger Nina.

Vad sa Jensen?

– Han var glad, men han har säkert en del mejl och samtal att svara på de närmaste veckorna...

Vad tycker du själv?

– Ärligt talat tycker jag nog att vi ska tävla på lika villkor. Så slipper man snacket i efterhand. Men när jag vann i Neapel gjorde jag det rent (utan att behöva använda handicap) och det kändes som ett skönt kvitto.

Förstår du dem som gnäller?

– Både och. När de vet om vilka regler som gäller är det bara att acceptera, annars kan de lika gärna stanna hemma. Men samtidigt är flera av dem heltidsproffs och det är skillnad för dem att åka hem med 20 000 jämfört med 100 000.

– Och vi behöver möta männen, för att utvecklas måste man möta de bästa.

Hon tar paus mellan tuggorna.

Ser sig själv i den glitterprydda spegeln på väggen och funderar över det faktum att hon under hösten spelat in en halv miljon i prispengar.

– Jag som brukar vara van vid någon tusenlapp. Det är verkligen jättekul, nu kan jag i alla fall välja fritt vilka tävlingar jag ska åka på nästa år.

Får du behålla allt själv?

– Inte riktigt. Men det mesta.

Hon skrattar och flackar lite med blicken innan upplägget kommer på tal.

Men faktum är att Kinnas nu mest lysande stjärna har lite av ett hemligt avtal med privatsponsorn Alexander Kotton. Denne bowlingintresserade företagare som sedan länge stått bakom ryggen på framgångsrika Team Pergamon i Göteborg. Nina, som numera representerar Team X-Calibur, i samma stad, med träningstider i samma hall, gjorde intryck på den Rysslandsfödde Kotton.

– Han trodde väl på mig och hjälper nu till med resor, boende och startavgifter. Det är ett jättebra upplägg, säger hon.

Blir det inte en extra press under tävling?

– Sedan Alexander började sponsra mig har jag faktiskt gått till final, i stort sett, i varje tävling. Det känns som om jag har något slags skyldighet mot honom. Men det är bara jag som känner så, han är alltid glad och jag tror inte att han behöver tänka på pengar varje dag.

Viss köttfärs ligger kvar, lagom att göda en normalbyggd Yorkshireterrier, när Nina skjuter undan tallriken och går för att hämta kaffe.

Det ryker från koppen.

Efter sommarens tre EM-guld (två i lag, ett individuellt) har den 23-åriga stjärnan gått från het till explosionsmässig. Att som ensam tjej (inte riktigt, men nästan) utmana de bästa i Europa har givit eko via mängder med mediakanaler.

– Det behövs. Nu är inte jag den som gillar att stå framför kameran, men för sporten är det bra. Egentligen är det konstigt hur vi kan matcha de bästa länderna med tanke på att vi kanske har två, ja, tre, heltidsproffs i Sverige. Jag tror inte att det finns en enda tjej i hela Europa som spelar på heltid. I Asien är det minst tio stycken av varje kön, i varje land, som lever på att spela bowling. Där är de superstjärnor, som Zlatan i Sverige.

Men du strävar inte dit?

– Alltså, kanske om något eller ett par år. För att se hur bra du kan bli och för att uppleva känslan att du alltid kan träna exakt när du vill. Men jag vet inte hur stor skillnaden skulle bli.

Till att börja med har det handlat om visst spioneri.

Nina erkänner: Höstens vinstgivande finalvåg har sin början i en specialstudie av kompisarna i Team Pergamon.

– Det är små detaljer. Släpptekniken, för att få mer fart och rotation. Sedan ansatsen. Min tränare Sten-Åke Nilsson har hjälpt mig en hel del och vi har gått igenom allting på film.

Sverigeettan Martin Larsen har figurerat förebild till stor del – och Kinna-Flack närmar sig i protokollet.

Slår du honom idag?

– Det tror jag inte.

Vad skiljer egentligen?

– Säg att han snittar 225 och jag kanske ligger på 212, 215. Men jag tror att jag kan höja mig. Jag är ju sex år yngre och de bästa bowlarna ligger väl runt 30.

Nina tar några ytterligare klunkar av den svarta energin.

Hälsar igen och igen.

Kinnas egen Zlatan är ett välkänt ansikte hemma runt torget och som butiksbiträde i än större utsträckning.

Men nu måste hon tillbaka.

Tjänsten kallar.

Har du något nyårslöfte?

– Inte vad jag kan komma på.

Önskan då?

– Det har jag. Ett individuellt VM-guld.

Till sommaren har Nina bjudit med hela familjen till Las Vegas där världsmästerskapen avgörs.

– Det individuella guldet är ofta det man pratar om. Att vara etta i världen, det vill väl alla. Jag hoppas att det stämmer den veckan. Men jag tycker att jag har realistiska chanser. Det vore dessutom häftigt i Las Vegas.

I ljusen och de stora husen. I stjärnglansen – där enbart guld sticker ut på färgskalan.

– Kan jag slå herrar, eller män, i Europa, kan jag slå de bästa damerna i världen, säger hon.