Nära förlamad för ett år sedan - i lördags sprang hon Göteborgsvarvet

LÖPNING GÖTEBORG

I går, ett år efter bil-olyckan, sprang hon Göteborgsvarvet på två timmar och fyra minuter.

– En stor seger, säger hon.

2007, fjärde mars.

Victoria har varit och handlat på Ikea med sina föräldrar. Vid Hyssna, på väg 156, hamnar de av någon outgrundlig anledning på fel sida av vägen och får möte.

Frontalkrocken blir våldsam.

Och det är familjen Abrahamssons bil som får ta den värsta smällen.

– Jag kommer bara ihåg att vi packade in kassarna innan vi åkte från Ikea. Därefter är det helt svart. Jag var tydligen vid medvetande hela tiden efter krocken men har ändå inga minnen, säger hon.

Victorias pappa klarade sig undan med en hjärnskakning och några mindre frakturer men det var värre med Victoria och hennes mamma.

– Mamma flögs till Sahlgrenska där hon opererades flera gånger och det var länge oklart om hon skulle bli någorlunda återställd, men hon har hämtat sig bra och förra veckan gick hon faktiskt Linnémarschen.

Victoria var allvarligt skadad. Båda lungorna var punkterade, halspulsådern söndertrasad och dessutom frakturer i nacken och ryggen. Skador som var för sig skulle kunna vara dödliga.

Efter ett par timmar på Borås lasarett tappade hon känseln i vänster halva av kroppen och kördes i ilfart till Sahlgrenska sjukhuset.

Där konstaterades att skadan på halspulsådern hade orsakat proppar i huvudet och att det i sin tur hade framkallat förlamningen. I en vecka låg hon nedsövd och det var osäkert om hon någonsin skulle kunna gå igen.

– När jag vaknade upp låg jag kopplad till en respirator och hade massa slangar i kroppen – det var helt absurt, jag förstod bara inte vad jag gjorde där. Läkarna berättade för mig vad jag hade varit med om men jag tog inte in det och jag kom ju inte ihåg någonting från olyckan heller, säger hon.

Efter drygt en vecka fick hon komma tillbaka till Borås och sjukhusvistelsen blev sammantaget tre månader lång.?

Månader fyllda av kamp.

– Stundtals var det rätt tungt. Hela min tillvaro hade vänts upp-och-ned. Jag hade rätt många bollar i luften innan och det var svårt att att bara ge upp allt.

Kan du se att olyckan har fört någonting positivt med sig?

– Jag tycker faktiskt det. Man är mer ödmjuk inför allt vad livet innebär, säger hon och funderar.

– Idag försöker jag uppskatta det jag har på ett annat sätt och inte hänga upp mig på småsaker som man annars lätt gjorde förut.

I januari började hon löpträna och har sedan dess kört regelbundet två–tre gånger i veckan. I går genomförde hon Göteborgsvarvet för första gången.

Någon längre njutning blev det dock inte – loppet var över efter bara 124 minuter. En sensationellt bra tid sett till omständigheterna.

– Det gick långt över förväntan. Men det är en sådan fantastisk stämning här och kanske är man lite bättre tränad än vad man tror...

– Jag hade sagt till alla att det bara skulle bli en gång men nu vet jag inte. Det var så jäkla roligt och kanske står man på startlinjen även nästa år.

Trots att 48 300 var anmälda till start märktes ingen nämnvärd trängsel.

– Jag trodde att man skulle vara tvungen att springa slalom emellan folk men alla gav varandra plats och det var inga som helst problem.

Någon gång det kändes tungt?

– Vid Götaälvbron var det riktigt kämpigt när benen var stumma. Då tänkte jag ”fan det här kommer aldrig gå” men jag fick lite energigel och sedan flöt det på bra igen.

Hur ska du fira det här?

– Äta gott och sedan lägga mig på soffan. Det blir i alla fall inget fysiskt (skratt).