Ingesson vägvisaren mot guldet
Skrällsegern i Tour de ski för två år sedan var en föraning om vad som komma skulle. Då, blott 20 år gammal, hade hon inte ens vunnit en världscupseger.
Den dröjde till säsongen efter, i hemmaspåren i Gällivare i november 2008.
Och segern i OS-genrepet för bara en dryg vecka sedan var faktiskt hennes blott andra i världscupen.
Ändå var hon stor medaljkandidat i sin OS-debut. För det handlade ju om 10 kilometer fristil, det hon behärskar bättre än någon annan.
"Enligt plan"
Dit nådde hon. Ritningarna höll ända in i mål.
– Allt har gått enligt plan, ända sedan maj, hon har haft lite sjukdagar, inga skadeproblem, tränat mer än tidigare, ändå presterat bra, säger Magnus Ingesson.
Joakim Abrahamsson, numera förbundskapten för herrarna, var Charlotte Kallas tränare under flera år. De två senaste säsongerna har damkaptenen Magnus Ingesson tagit över.
– Jag och Jocke har samma träningsfilosofi. Det handlar mer om att gå in på individen, vad kan vi utveckla, säger Magnus Ingesson.
– Egentligen är det inte så komplicerat. Det handlar om att hålla sig frisk, att underkasta sig ganska mycket träning, men även veta vad varje pass har för syfte. Så man är med på noterna och inte bara ställer ut skidorna.
Bättre i klassiskt
När Ingesson börjar lägga ut orden om Kallas träning, så låter det till slut inte så enkelt. De runt 750 träningstimmarna har en hel del innehåll. Inför den här säsongen har Kalla...
...satsat på att utveckla den klassiska åkningen.
...även försökt utveckla stakningen.
...gjort förändringar i fristilstekniken.
...försökt hitta modeller på skiathlonproblematiken, som hon har känt inte har fungerat.
Och eftersom OS går där det går, så har det handlat om att anpassa sig efter de speciella förhållanden som finns i Callaghan Valley.
– Vi tittar lite grann på avslut, hur det ser ut på slutet av banorna här.
Inte enbent
Ingesson har även försökt få Kalla och hennes lagkamrater att bli mer flexibla i sin fristilsteknik uppför. Alla åkare har en favoritsida av kroppen som de belastar mer än den andra i tunga uppförsbackar, både när det gäller armar och ben.
– Man får inte vara för enbent. Det handlar om att kunna åka efter terrängen. Om banan går på skrå åt höger så bör man gå mer på vänster sida. Det är åkarnas skyldighet att kunna fixa det, säger han.
Och i slutändan gäller det att sätta upp realistiska mål.
– Vi försöker hela tiden se prestationsmål, säger Ingesson.
– Har man varit sjua som bäst i skiathlon, så kan man inte själv förvänta sig att ta guld. Har man däremot varit på pallen många gånger så har man stor chans att kunna slåss om en medalj.
Det kunde Kalla på måndagen. Med råge.
