Duplantis: "Ganska känslosamt"

Allt och alla påverkades av ösregnet under Diamond League-galan i Stockholm. Kulstötarna lade handdukar över kulorna och Fanny Roos höll den innanför tröjan på vägen till ringen. I diskusen valde flera, bland andra amerikanska stjärnan Valarie Allman som kastade bort sig och slutade sist, att gömma diskusen i påsar.

Samtidigt var det perfekt för Armand Duplantis.

Han fick till slut scenen för sig själv.

Och han såg till att ta vara på tillfället.

Efter att ha säkrat segern på 5,95 klarade han 6,05 och sedan gav han sig på världsrekordhöjden 6,23.

Då bars 23-åringen fram av publiken.

— Det var underbart, säger han.

– Jag är bara så tacksam och jag kände bara att jag inte fick misslyckas. De vill kolla på mig, se mig hoppa högt och vinna – det gav mig energin. Det var ganska känslosamt att de stannade.

Åskådarna ställde sig upp, applåderade, skanderade ”Mondo, Mondo, Mondo” och vågen gick från långsida till långsida.

Något världsrekord blev det dock inte.

Duplantis fullföljde inte sina två första försök och rev sedan tredje.

– Mentalt var jag där. Det kändes som att det var möjligt men det blev svårt när det var en så lång dag… Jag har inte ätit sedan lunch. Schemat blev ganska förstört. Jag var där men kanske inte kroppen.

Stavhoppet var planerat att börja klockan 17.27 men blev kraftigt försenat i nästan två timmar på grund av ösregnet.

Under tiden satt svensken och hans mothoppare på en bänk, rejält påpälsade med varma, vattentäta kläder och med något varmt att dricka i händerna.

– Det var kaos. De (arrangören) sade att vi måste börja på den utsatta tiden men vi… nej vi kommer att dö om vi hoppar. Vi pratade ihop oss och vi alla sade att vi skulle vänta, säger han.

TT: Hur svårt är det att hoppa i regnet, vad är farligt?

– Greppet, det är nog den farligaste grejen. Om det regnar som det gjorde så är det omöjligt att hoppa. Om man tappar greppet är det ingen bra situation och mycket dåligt kan hända.

TT: Vad är det värsta?

– Dö? Jag vet inte… Det är mycket som kan hända och det var bara inte värt det. Vi är alla tävlingsmänniskor och vill hoppa så högt vi kan och vinna. Det var bra att vi väntade.

John Ernest Obiena, Filippinerna, blev tvåa på 5,92 och norrmannen Pål Haugen Lillefosse trea på 5,72.