"Det är ett väldigt tufft motstånd"
En handfull friidrottare kör löpskolning och spänstövningar på sprintbanorna. I övrigt är det lugnt i Ryahallen. Andreas Carlsson, IK Ymer, har nyss värmt upp, och förbereder eftermiddagens övningar. Allt med fokus på det kommande mästerskapet i Tallin, Estland.
– Det är ett väldigt tufft motstånd. Jag åker dit för att se och lära och hoppas kunna göra en bra tävling.
Eftersom han skadade hälen under Laxaspelen nyligen, när han klarade kvalgränsen med god marginal med sina 2,20, kör han alternativa övningar. Första övningen är bakåtkast med kula.
– Rörelsen är lik den när man hoppar. Ett bra kast nu betyder att jag kan göra det bra på tävlingen.
Efter det fjärde kastet bakåt konstaterar hopparen:
– Formen finns. När jag körde det här innan Laxaspelen fick jag cirka 20,50, nu blev 21,28. Det visar att jag är i ännu bättre form än då. Sen måste allt stämma på tävlingen också, men trycket i benen har jag.
Allt är så mycket större på ett mästerskap.
– Det gäller att inte tänka på det. Det ligger en ribba och en matta där precis som hemma i Ryahallen, allt annat gäller det att stänga ute.
Men det är inte alltid lätt.
– Mitt första seniormästerskap, i Dublin på lag-EM, så var Jaroslav Baba som blev tvåa på OS med. Jag som junior svävade runt eftersom jag såg upp till honom, men det blev fokus på fel saker. Det är såna saker man lär sig.
Målet är att gå till final.
– Det är många som är bra och de flesta är två år äldre. Men gör jag kring 2,15 och 2,18 i första försöket så borde det räcka. Och det är ingen omöjlighet. Det gäller att lita på sig själv så kommer det gå bra.
Väl där?
– Då kan allt hända.
Höjden är ganska ointressant under mästerskapet.
– Det är egentligen bara placeringen som räknas. Jag hoppar hellre 2,17 och blir femma, än 2,21 och åker ut i kvalet.
Känns det nervöst?
– Ja, det är klart. Men jag är mest förväntansfull och har en inställning att ha kul. När jag nu fått chansen att hoppa på ett mästerskap så ska jag ha roligt.
Väderprognosen talar om regn och rusk under helgen. Då jublar Carlsson.
– Jag hoppas på regn under de två timmar som kvalet går. Det gynnar mig eftersom jag bor i Borås. Här brukar det ju inte alltid vara bra väder... Jämför det med konkurrenterna som kommer från södra Spanien, de är nog inte så vana vid regn.
Carlsson ler stort.
– Regnväder är persväder. Jag brukar skina som en sol själv när det regnar och har psykat många motståndare med den tekniken.
