Bergqvist om infekterade frågan: "Inte tanken"

Finnkampen i helgen blir tidigare höjdhoppsstjärnan Kajsa Bergqvists första tävling som förbundskapten för det svenska friidrottslandslaget.

44-åringen har de senaste veckorna gått parallellt med avgående Karin Torneklint för att komma in i den nya rollen.

– Det känns helt fantastiskt. SM förra helgen var första gången jag satte på mig landslagsjackan sedan VM i Osaka 2007. Det är en speciell känsla att få vara en del av landslaget igen, jag ser otroligt fram emot det här, säger hon.

Bergqvist, som bland annat har både VM-guld och OS-brons på meritlistan, valde 2008 att avsluta sin friidrottskarriär. Men hon har haft en fot kvar i branschen, tack vare expertjobbet på SVT. Något hon själv tror varit nyttigt.

– Det känner jag definitivt att jag har. Jag tycker att jag har bra koll på de flesta aktiva. De sista åren när jag förberedde mig för tävling försökte jag hitta all information som gick för att ha något att prata om så jag har jagat i lokalpressen och läst varenda intervju som går att hitta, säger hon och skrattar.

Truppen hon ärver är kryddad med en rad stjärnor som nyblivna OS-guldmedaljörerna Armand Duplantis och Daniel Ståhl, samt en hel del intressant framtidslöften.

– Vi har nio som var i final på OS och många som kommer från juniorsidan och förhoppningsvis kan hålla sig skadefria och utvecklas för att kunna vara med och konkurrera, säger hon.

En som tagit rejäla kliv under säsongen är 18-åriga Maja Åskag. Stortalangen har briljerat i både längdhopp och tresteg och tog dubbla guld under både junior-EM i Estland och junior-VM i Kenya.

Bergqvist imponeras av Åskags framfart, men varnar också för att sätta för höga förväntningar på talangen.

– Hon har jättestor potential. För vissa, som Armand (Duplantis) till exempel, så gick han ju direkt från junior-elit till senior-elit. Det fanns inget steg däremellan, bara sömlöst rakt upp. Men för de flesta är det en resa från att vara bäst i världen som junior till att konkurrera på stora mästerskap. För mig tog det 5–6 år innan jag sakta men säkert närmade mig, säger hon och fortsätter:

– Men det där är väldigt olika, det viktigaste är att man i den mån man kan skyddar sig själv från förväntningarna. Det blir ofta att man tagit ett jättestort steg ett år och då ska det tas ett lika stort nästa år. Det får inte bli för mycket press på de här som varit duktiga på juniormästerskap utan de måste få utvecklas i sin tid. Men vi har en otroligt stark generation som kommer vara där om fem år.

Tonläget i svensk friidrott skruvades upp rejält inför OS i Tokyo sedan flera friidrottare fått nobben att delta i sommarspelen. Förklaringen till det var Sveriges olympiska kommittés (SOK) egna krav på att den aktiva ska kunna nå en topp åtta-placering för att kunna bli uttagen.

Karin Torneklint har tidigare sagt till TT att det finns en risk att kravet slår mot unga friidrottares motivation och uppmanat sin efterträdare att driva frågan vidare.

Nu tar Kajsa Bergqvist över stafettpinnen.

– OS ska inte kännas ouppnåeligt utan som en realistisk dröm att jobba mot. Jag gjorde mitt första OS 1996 och jag var långt ifrån en topp åtta-kandidat. Men jag lärde mig otroligt mycket på den erfarenheten som jag tog med mig till nästa OS där jag tog medalj. Så jag tycker inte man ska se det som att OS bara är för de som kan ta medalj eller vara topp åtta annars har du inget där att göra. Det är inte den olympiska tanken heller.

– Jag tycker solklart att det ska vara topp tolv, så om min röst gör någon skillnad kommer jag definitivt att använda den.