Anders Svensson lockas av pengarna i Saudiarabien

– Det är lite jobbigt när det är så mycket folk. Att spela inför 50?000 är inga problem, men det där vänjer jag mig aldrig vid, säger han några minuter senare då han står vid köksbänken och gör i ordning kaffe.

Svensson är på gott humör. Han har varit i Borås och kört dagens träningspass och är nöjd med resultatet. Hans lår har svarat bra på en stunds intervallöpning.

Att han skulle drabbats av ett ”bakslag” vill han inte gå med på.

– Det är det inte. En sena tar lång tid att läka, en tre–fyra månader. Det har gått tre och en halv nu, så det är väl enligt planerna. Även om man självklart alltid hoppas det ska gå snabbare. Jag räknar med att vara tillbaka för fullt till träningslägret i början av mars. Nu får jag springa lite mer och i dag kändes det mycket bättre än tidigare, säger 32-åringen och lutar sig tillbaka i den stora soffan.

Just den är kvar från Svenssons tid i Southampton. Emma och han hade tänkt göra sig av med den, men än står den kvar.

Som ett litet minne av Svenssons proffsår i England.

Och kanske som en liten påminnelse om att de äventyren inte är över än.

Elfsborgs stora stjärna vill ut igen, om den rätta chansen – och pengarna - dyker upp. ?Svensson valde att vända hemåt igen rätt tidigt. Vid 29 års ålder. Nu kan han tänka sig något år på vift igen, för att sedan återvända till Elfsborg ytterligare en gång.

– Drömmen vore att vara iväg så kort tid som möjligt och tjäna så mycket pengar som möjligt. Ett år eller två vore perfekt. Den enda anledningen att jag skulle lämna Elfsborg är just för pengarna. Det är inget att sticka under stol med. Det går inte att tjäna stora pengar i allsvenskan, säger han och rycker lätt på axlarna.

Ett hett alternativ på flera sätt är – Saudiarabien.

– Jag hade kontakt med några klubbar i somras. Bland annat från Saudiarabien. Jag har snackat lite med ”Chippen” (Christian Wilhelmsson) om hur det är och bett honom hålla ögonen öppna åt mig, säger han och ler.

Bakom leendet finns dock en hel del allvar. Där, i somras, bad Svensson klubben att återkomma i januari.

Sedan kom skadan som tvingade bort Svensson från guldstriden och proffsdrömmen. Åtminstone tillfälligt. Kommer anbudet igen är Svensson beredd.

– Då ska jag ta mig en allvarlig funderare. Jag menar, det finns många killar som är sämre än mig och som är ute där och tjänar en massa pengar. Och det är klart jag skulle kunna tänka mig att säkra framtiden för mig och min familj. Titta bara på ”Chippen”. Skulle det bli Saudiarabien gör jag det rent för pengarna och då får jag väl vara färdig med min landslagssatsning.

Svensson tystnar en stund. Sedan far samtalet från sydvästra Asien till Östeuropa.

Till den ukrainska klubben Shakhtar Donetsk och deras intresse för Svensson i början av augusti.

– Vad jag förstått var det ganska nära. Det var en intensiv kontakt där ett tag och planen var att jag skulle åka dit och titta på staden. Men får jag gissa så fanns det ett första alternativ som tackade ja, och då blev det inget med mig.

Anders Svensson talar öppet och ärligt om hur hans tankar går, samtidigt som ljuset försvinner och mörkret lägger sig över Göteborg och paret Svenssons lägenhet.

– Det är ingen som kommer att ta hand om mig efter fotbollskarriären. Jag måste själv se till att ordna det för mig.

Vad tror du Elfsborg säger om du sticker?

– Elfsborgs satsning började ju där i krokarna när de tog hem mig. Men nu finns det så många unga duktiga killar. Om jag skulle åka, ser jag ändå min framtid sen i Elfsborg. Jag kan hålla på till 37 om kroppen håller, och jag tror att jag prestera bra allsvensk fotboll några år till i så fall. Men det är inte så att jag jagar ihjäl mig för att få åka. Jag trivs jättebra i Elfsborg och vi har en spännande säsong framför oss. Vi får se hur det blir, säger han och häller upp en ny kopp kaffe från kaffemaskinen.

Emma och Anders lägenhet är tjusig. Inte särskilt stor, men den höga takhöjden ger rymd och ljus. Och den moderna inredningen omgärdas av ett gammalt vackert Vasastan-hus.

– Det här har varit utbildningslokaler förut. Och då hade de innertak. Sedan upptäckte de att det fanns sådana här under. Helt otroligt, förklarar Svensson och tittar upp mot stuckaturen i taket.

Över sängen bredvid honom hänger tre svartvita canvas med paret Svensson på. På bordet framför den stora tv:n finns ett stort fat med nötter och frukt. Julen är ännu inte bortstädad.

Svensson tar en nöt och berättar att de trivs bra här.

Ändå – det finns drömmar om något annat.

Om ett hus vid Viaredssjön. Egentligen börjar hela intervjun med det. Hans och Mathias Svenssons markköp strular och Svensson kan inte låta bli att bli irriterad.

– Det retar mig. Jag vill absolut inte bli annorlunda behandlad för att jag råkar vara Anders Svensson. Men då gäller det åt båda håll. Jag vill inte få mer problem heller. Jag blev hemskt irriterad när en kvällstidning skrev att vi köpt marken för en spottstyver.

För det gjorde ni inte?

– Nej, det var mycket pengar för oss. Och hittills har vi bara gått back på det. Jag blir besviken när folk tror en massa utan att veta. Precis som att jag och Mathias skulle bygga en varsin jätteherrgård. Tanken var ett bostadsområde med en strandpromenad och en allmän badplats som alla kunde använda. Vi hade inte tänkt mer än att det här kunde betala våra egna tomter.

Han hinner elda upp sig en aning, men lugnar sig sedan direkt och kan inte låta bli att skratta till.

– Nåja, vi får hoppas att det löser sig snart i alla fall. Jag vill väldigt gärna flytta till Borås och för både min och Emmas skull vore det läget perfekt.

Eftermiddagen går mot kväll. Svensson tackar för sig och öppnar dörren ut mot trapphuset.

Vilka nya dörrar han kommer öppna det här året, får framtiden utvisa.