Wiehe är bäst när han ryter

Jag läser i en intervju med Mikael Wiehe i Göteborgs-Posten att han är förbannad. Det är ju som bekant lite hans nisch.

Nyheter • Publicerad 12 mars 2014

Att vara förbannad och ilsk, oftast på orättvisor i samhället, social utsatthet, politiska snedfördelningar och miljöförstöring. Ibland, men mer sällan beklagar han sig också över det där jobbiga med att bli gammal och diverse relationsbryderier.

Detta sistnämnda ryms dock inte nämnvärt på albumet Protestsånger. En produktion inspirerad av ett politiskt oroligt Sverige i en omskakad värld, och där Wiehe ryter ifrån med mer frustration i rösten än på många år, passande nog i samband med att valet så sakteliga närmar sig.

Annons

Vad viktigare är, att denna gången lyckas han dessutom formulera och förmedla ilskan så att den känns relevant.

Tyngst väger spåren när han gör nedslag i de större sammanhangen. Miljömisslyckandet (Den brända jorden), mänsklighetens tillkortakommanden i allmänhet (Lögnen och sanningen), Krisen i Grekland (Tittar på tv) och vikten av kampanda (I rörelse).

Wiehe har en alltså en uppenbar förmåga att rama in och figursätta även det abstrakta. Samtidigt som han ironiskt nog får ordentlig draghjälp av allt som händer och som han aktivt gör motstånd mot. Alla dessa skeenden bidrar ju till att aktualisera materialet och hjälper samtidigt lyssnaren att visualisera låtarna.

Kort sagt finns det just nu ett givet behov för en protestsångare. Tyvärr.

Denna sista del av Wiehes triologi är tveklöst den som berör mest. Men även om han fortfarande kan komponera intressanta låtar och skriva välfungerande texter fastnar han ibland också i gamla, dammiga mönster.

Framförallt visar sig detta när han försöker skildra specifika fall av utsatthet. Här i form av titlar som Varför ska det hända mig, Jag går som tiggare och Bara en hemlös. Slutresultatet blir, i dessa fall, inte särskilt övertygande. Inte heller arrangemangen bränner till på samma sätt i dessa spår, till skillnad från tidigare nämnda delar av repertoaren där det rockigare uttrycket bidrar till att förstärka budskapen.

Wiehe gör alltså rätt i att vara förbannad. Han berör som mest när han ryter ifrån och tar plats, även musikaliskt.

Karin Grönroos

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons