Mogen och återhållen jazz

Tio låtar. Stillsamt vemod. William Schottes gitarr är lyriskt eftertänksam. Ivar Hedéns luftiga trumpet à la norske Per Jørgensen eller Jan Allan briljerar i Marsch. Boråssonen James Whife spelar smakfullt stöttande på sin kontrabas.

Nyheter • Publicerad 19 februari 2014

Spelet är moget. Återhållet och välformulerat. Ingen som förhäver sig. Det är nog det som överraskar mest med Trio Laika.

Att musikerna trots sin ungdom (alla tre är under 30) – och trots det faktum att de debuterar – inte känner sig tvingade att imponera med yviga gester eller fyrverkerier. Att de har lugnet att låta melodierna tala.

Annons

Producenten Johan Eckerblads effekter och ljudlandskap förstärker stämningen, liksom Ricard Nettermalms trummor.

Stundtals tänker jag på Anders Jormins suggestiva svit Jord (där just nämnde Jørgensen medverkar) – för dess likartade jazzklädda folkton. Jag påminns också om likaledes unga och gitarrbaserade Trio Gordon, vars Gränsland jag hyllade i BT i fjol.

Båda triorna ägnar sig åt tålmodigt stämningsskapande med popmusikalisk utblick.

Men Gordon är uppkäftigare och tar ut större svängar. Laika kör på samma lågmälda växel rakt igenom.

Musiken på June är inte revolutionerande eller bländande virtuos. Men den är välspelad och vacker.

Emil Carlsson Rinstad

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons