Pingis populärt i Berlin

Med tanke på den absurda mängd utomhuspingisbord i grå betong och metall som står utplacerade på Berlins lekplatser och i stadens parker, och hur välanvända de är, är det svårt att förstå varför inte alla bordtennishjältar i Tyskland kommer härifrån.

Redan innan snön slutat falla står folk i alla åldrar mellan kindergarten och designbyrån runt borden med medhavda racketar och slår bollar genom kastvindarna. När det blir för mörkt för att se bollen går de med någorlunda ålder inne till den ständigt välbesökta puben Dr. Pong vid Eberswalderstraße U-Bahnstation som enligt egen utsago stänger ”sent”. Inredningen i den ruffiga lokalen består till största delen av ett pingisbord runt vilket besökarna entusiastiskt fördjupar sig i rundpingisens ädla konst, ackompanjerade av techno och öl.

Antagligen grundar sig pingisfäblessen i tiden då Östberlin var huvudstad i DDR. Den östtyska staten hade väldigt spridda intressen, allt från att bedriva omfattande spionage på sin egen befolkning i folksäkerhetens intresse, till att subventionera nakenbad. Någonstans i gapet däremellan finns nog förklaringen till alla dessa pingisbord av massiv betong – en folksportssatsning från förr.

Om det finns någon politisk bakgrund så har den nu hur som helst smultit bort, pingisborden finns överallt i Berlin, både i väst och öst. Borås bör följa exempel och sätta upp åtminstone fem, kommunen kan ju alltid skriva upp dem som ”statyer” i bokföringen.

Känslan av att stå ute vid ett pingisbord en solig dag, slå en smash med racket i ena handen hållandes en kall dryck i den andra borde inte bara vara berlinare förunnade.

Björn Werner