Swingfest på jazzklubben

Den träff Club Jazz Intime hade i onsdags blev ett verkligt swing party. Det var den utsökta kvintetten Swing Brothers som var kvällens gäster och höll det kokande kvällen igenom.

Sättningen på bandet är två blås: saxar, klarinett, exekverade av Johnny Korner. På trombon, Magnus Bylund. Ett svängigt komp, Lennart Werdell gitarr, Börje Moberg bas och Hasse Skoog trummor. Givetvis förekom flera Ellington nummer. Ett var den fina Rent party blues från 1929. Här lanserades Johnny Korner på sopransax. Att Korner på detta instrument är inspirerad av Bob Wilber är alldeles tydligt. Magnus Bylund hade ett utmärkt sordinerat trombonsolo. Magnus hade utöver flera goda solon på sin trombon under kvällen även en del bra vokala insatser. En var I’ll Be Seeing You, där han också lät oss höra versen. Lennart Werdell sjöng Louis Armstrongs melodi från 1936, Swing that music. Utöver sången gladdes man över hans fina gitarrkomp Det är oss bekant vilken bra basist Börje Moberg är. Utöver hans stadiga komp hörde vi honom också som solist i en komposition av danske instrumentkollegan Hugo Rasmussen, Sweets for sweet. Givetvis spelade bandet Ellingtons axiom från 1932 It Don’t mean a Thing if it ain’t got that swing. Härliga solon och bra sång. Hasse Skoogs insatser bakom trummorna var föredömliga. Hans vispkomp var helt suveränt. Tillsammans med Mobergs bas och Werdells gitarr åstadkoms ett luftigt och svängigt komp. Bandets fina sätt att nyansera bör framhållas. Bylund och Korner svarade för de trevliga arrangerade partier som inramade solona.

Kvällen gav ytterligare ett belägg för att ”Swing is the Thing”.

Bibben Fagerström