Sweeney Todd med musiken i centrum
Sweeney Todd är en mycket rik föreställning med spännande musiken, drastisk handling med roliga och mångtydiga sångtexter, en scenografi som fungerar i mycket nära samspel med ljuset och sist men inte minst utmärkt sång och fint skådespeleri. Allt är verkligt högklassigt. Att kalla den en musikalthriller är lite missvisande då den varken har farten eller lättheten som ordet musikal antyder utan operathriller passar bättre tack vare orkesterns och sångarnas förmåga att få fram musikens alla finaste nyanser.
Sweeney Todd är en drastisk historia som figurerat i engelsk litteratur sedan 1846. Dess ursprung är samtida med Dickens men miljön här är andra världskriget.
Det hela börjar med att Sweeney Todd återvänder till London efter 15 år som fånge i Australien, felaktigt dömd av en domare som vill åt hans svårflörtade fru. Han återvänder med ond bråd hämnd i sinne. Väl där erfar han att domaren dels våldtagit hans fru, som därefter tagit gift, och sedan adopterat hans dotter som han nu håller instängd i sitt hus. Informationen om vad som hänt får han av änkan Mrs Lovett, en tidigare granne, som äger ett sjapp där hon bjuder på i stort sett oätlig hemlagad köttpaj. När andra akten börjar har han återgått till sitt yrke som barberare ovanför pajbageriet och fått god ekonomi. Mrs Lovetts köttpajer har blivit aptitliga och affärerna går strålande. Så går det som det går med detta osannolika och makabra samarbete.
Det är amerikan Stephen Sondheim som skrivit såväl musik som sångtexter och han anser själv att det är en musikal. Båda delarna är fyllda med en humor, vad gäller texterna så präglas de närmast av engelsk kvickhet och mångtydighet. Musikens humor består i sättet den illustrerar och förstärker händelserna på scen, bland annat med körens ödessånger. Den brittiske dirigenten Martin Yates, Göteborgsoperans orkester och sångarna fångar upp alla nyanser av disharmoni och harmoni, kärlek och hat, glädje, smärtsam sorg och vrede på ett utomordentligt sätt.
Sweeney Todd själv spelas av britten Michael McCarthy, som senast kommer från Broadway, och mrs Lovett av Rosemary Ashe. Båda är utbildade i opera och har stor erfarenhet av musikaler och ger sina roller trovärdig karaktär såväl i spel som röst, liksom även deras medhjälpare Anthony, David Shannon. Riktig musikalkänsla bjuder Roni Page på med sin roll som tiggerskan liksom Ian Burford, domare med dubbelmoral, som i förväg ber Gud om förlåtelse för incesten han tänker begå.
Staffan Aspegren sätter nu upp Sweeney Todd för tredje gången, den andra i Göteborg. 1989, på Lillan med Hans Josefsson, gjorde den stor succé som musikal, där var det handlingen med fart och fläkt och sång som var central. Här är förutsättningarna helt andra och musiken får, som sagt, en mycket centralare roll. Regin understryks av den fina scenografin och inte minst ljuset, där Niklas Westlund utnyttjar alla de fina tekniska möjligheterna med ett strålande resultat. Helheten är mycket njutbar även om dramatiken och farten dämpats för att ge plats åt helt andra kvaliteter .
Sweeney Todd är en rolig föreställning fylld av humor i musik, sångtexter och skådespel. En förutsättning för en fullödig upplevelse är dock att man förstår engelska så väl att man inte behöver följa textmaskinens svenska översättning för då missar man många nyanser och finesser. Det är roligt med denna engelska uppsättning då den ger lite extra anglosaxisk krydda åt helheten.
Vibeke Carlander
