Storslagen deckare

Våren 1955 var kall i Tyskland. I den lilla karga byn Einhausen i Bayern sjunker temperaturen ytterligare när ett bisarrt massmord inträffar. Hela familjen Danner i den avsides belägna lantbrukarfastigheten Tannöd slaktas brutalt av en galning.

Kring detta autentiska och fortfarande ouppklarade rättsfall har Andrea Maria Schenkel skrivit sin första bok, kriminalromanen Mordbyn, en omedelbar succé när den kom ut 2006, den toppade bästsäljarlistorna i Tyskland under månader, nu är den översatt till närmare tjugo språk och ska dessutom filmatiseras. Snacka om debut!

Är den så bra då? Ja, definitivt. Språkligt och berättartekniskt är detta storslaget. Den komposition Schenkel har valt för sin roman är lika enkel som genial, hon låter ett antal bybor presentera sina iakttagelser från vad som sedermera visade sig bli den groteska avrättningsplatsen. Vi får lyssna till vittnesbörd från kyrkoherden i byn, en förbipasserande montör, pigor, en liten skolflicka och så vidare, ja ,vi får till och med lyssna till de redan avlidna – och raffinemanget bygger på att man gans-ka snart förstår att en av alla dem som får komma till tals sannolikt också är den skyldige. Frågan är bara vem.

Genom detta ”röstspel” lyckas Schenkel hålla läsaren i ett bastant grepp romanen igenom. Här sker omtagningar och retarderingar som normalt borde kunnat störa den upplösningslystne deckarläsaren, men här blir det som lätt skulle kunnat uppfattas som longörer i stället till ett litterärt finlir man inte alltid är så bortskämd med inom krimo. Mycket imponerande.

Hoppas nu filmmakarna gör detta till en klassrulle också. Materialet finns där. En hel familj brutalt slaktad ute på bystan, provins-intriger, incest och inavel. Bruno Gantz och Klaus Kinski i samma film. Ja, drömma kan man väl alltid.

Per-Axel Svensson

Fotnot: Mordbyn av Andrea Maria Schenkel fick nyligen det litterära priset Martin Beck Award för årets bästa översatta kriminalroman.