Spretig debut med kritiskt ljud i skällan
Djuret är det förödande informationsdjuret, grisen, som med sin enorma käke biter och förvandlar människan till ett kyligt bulldozerliknande monster.
Jensens öga sveper över urbana block och samlingar, ibland på avstånd, ibland mitt i händelsernas centrum.
Han skiftar mellan vi och dem, mellan berättande och reflekterande, långt och kort.
Gemensamt för dikterna är den civilisationskritiska skällan.
Någon större musikalitet går dock inte att urskilja i Jensens diktverk, trots att han är jazzmusiker. Hans dikter domineras istället av känslor som vrede och hopplöshet.
Men i de kantiga stroferna ryms det också humor och hopp, något som även går att spåra i de lexikala djupdykningar som inleder varje avsnitt.
Här smälter ord som dödlig och dygdig samman till dydlig, nirvana korsbefruktas med vardag och blir nirvardag.
Dessa ingående utredningar av beståndsdelar och utläggningar om hur sammansättningarna kan tolkas blir navigeringspunkter i Jensens civilisationskritik.
Sammantaget är Skärmen en kraftfull, men spretig diktsamling.
Jensen droppar många skarpa sentenser om förlorade värden och en förödande frammarsch, men ibland sveper han så hastigt att stroferna skaver mot sina egna beståndsdelar.
Jonna Fries
