Snälla, snälla – säg vem jag är
I somras var det många som såg terapeuten Paul i hans möten med fyra patienter i serien In treatment. Det verkar finnas ett stort intresse av att höra hur andra har det och hur de löser sina problem, inte minst i dokusåpor av olika slag. Det finns en lockelse i att få kika in bakom annars stängda dörrar och varje TV-program ska ha en kamera i kulisserna. Till och med under årets valvaka fick vi följa med när politikerna klev ur bilar och satt i sminket.
I boken Hjälp vem är jag? – anteckningar från en terapi, skriven av sångerskan Caroline af Ugglas och psykologen och poeten Ulf Karl Olov Nilsson (UKON), blir vi också inbjudna att sitta med under en terapi, eller snarare under 13 samtal, för någon terapi i traditionell bemärkelse är det inte.
Från april 2008 fram till september 2009 möts de, allt bandas och skrivs sedan ut. Varje möte kommenteras i efterhand av Nilsson i sin egenskap av psykolog och av af Ugglas på ett mer fritt sätt. Det har blivit en bra bok. Styrkan ligger i att Caroline af Ugglas är ärlig och öppen med sina svårigheter och sitt lidande men att hon också har hittat sätt att hantera dem. Samtalen blir ett slags återberättande där Nilsson är en god lyssnare som gör vissa kopplingar. Hans kommentarer ger en bra bild av hur terapi kan fungera och läsaren får också lite teoretisk kunskap mellan varven.
Under perioden boken skrivs blir Caroline ”folkkär” när hon deltar i schlagerfestivalen med låten Snälla, snälla som handlar om att bli övergiven. Hon har skrivit den tillsammans med sin man Heinz Liljedahl. Hon beskriver honom som sin ledsagare och att de jämt är tillsammans. Sångtexten känns som en besvärjelse, ett sätt att hantera rädslan att bli ensam.
Det här är ingen bok som ger entydiga svar. Snarare beskriver den en tålmodig och hård kamp mot tvångstankar, depression, hypokondri, rädslan att tappa kontrollen och att bli galen. Bön, sömn, hästar och att säga ja till saker i livet, liksom önskan att bli en bättre människa blir motkrafter till de svåra. Samtalen i terapirummet blir reflektioner över livet och kärleken.
Caroline af Ugglas berättar om sin uppväxt med tålmodiga föräldrar och en älskad farmor. Caroline var en utagerande flicka. På frågan om föräldrarna skulle ha ett tredje barn svarade de ”Vi har redan sex, Angelica och fem Caroline” Hon ville att det skulle hända något hela tiden och såg också till att det gjorde det. ”Jag har faktiskt dåligt samvete för allt jag gjorde när jag var liten. Jag var i och för sig snäll också men barn är äckliga och hemska”.
Men frågan ”Hjälp, vem är jag?” förblir obesvarad och tur är väl det. Vi har nog med coacher. Det här är en annorlunda självhjälpsbok till uppmuntran och tröst för alla som finner livet komplicerat.
Stina Eklund
