Skönhet och lugn i Fribergsk svärta

Just nu pågår en stor retrospektiv utställning på Edsviks konsthall i Stockholm och Sveriges allmänna konstförening ägnar honom sin årsbok för 2010.

Men Flaménska galleriets till formatet blygsammare presentation går inte av för hackor den heller. Här möter man Roj Friberg i ett välbalanserat koncentrat som ger full klarhet i varför hans konstnärskap har överlevt när så mycket annat av 1970-talets samhällskritiska konst känns hopplöst föråldrat.

Roj Friberg är ingen plakatmålare - budskapet har aldrig fått ta över hos honom. Han vill inte ses som katastrofmålare och dystopist: ”Det är skönheten i förfallet som lockar mig”.

*

Och det är skönheten som framför allt slår mig när jag nu kommer så nära alla bilderna i de små rummen. Det oerhört finmejslade detaljarbetet i hans egen karakteristiska teknik där den djupaste asfaltsvärta står mot subtilaste linjeristningar.

Samtidigt har varje bild en stark underliggande laddning. I Demonstration syns två debatterande kombattanter i upphöjd position framför en livligt engagerad folkmassa med en svartklädd domare lurande i förgrunden. Målningen Justitiepalatset blir en praktfull apokalyptisk vision. Det är som ett överlastat slagskepp som håller på att gå under, ett sjunkande Venedig, ett sagans Atlantis - eller vad? Justitiepalatset ligger i Bryssel, men av det får man dra sina egna slutsatser.

*

Dottern Johanna Friberg tar upp svärtan i sina arkaiskt lugna stengodsformer med starkt tycke av afrikansk folkkonst. Krukorna är delvis drejade, delvis handbyggda, vilket skapar en levande, organisk effekt som påminner om kalebasser, ett intryck som understryks av det böljande, regelbundna mönstret.

Inger Landström