Lustfyllt karaktärsmord på manligheten
Det vore intressant att höra hur han värderar procentsatsen i Stilla dagar i Mixing Part. I huvudpersonen Bror Telemann har han nämligen ritat en fullkomligt vidrig karikatyr av en författande familjeman i fyrtioårsåldern, en beskrivning som stämmer väl in på honom själv. Det är en lustfylld avrättning av en uppblåst och patetisk idiot, så pricksäker i all sin absurditet att den tycks sprungen ur många timmars plågsam självrannsakning.
Telemann har tillsammans med sin fru Nina och deras två barn åkt på semester i Garmisch-Partenkirchen. Mixing Part är det namn som orten fått i översättningsprogrammet som hyresvärden använt i sin mejlkorrespondens. Telemann, som avskyr Tyskland intensivt, använder namnet för att driva med tyskarnas brist på bildning. Att han själv inte kan någon tyska ser han inte som relevant. Loe illustrerar hans ignorans genom att enbart skriva ”tyska” när ett tyskt ord riktas mot honom.
”Tyska, tyska, tyska, tyska.
Kan du inte bara hålla käft?
Tyska, tyska, tyska, tyska, tyska, tyska, tyska.
Vad pratar du om nu? Är det kriget? Jag tror att det är kriget.”
Telemann känner samma aktiva ointresse inför sin familj som inför Tyskland. Relationen med Nina består bara i ett cyniskt gnabbande och allt han ger sina barn är projektioner av sitt eget misslyckande. Det enda Telemann faktiskt är intresserad av är att tänka på teater. Han är dramaturg med dramatikerambitioner, övertygad om att han inom sig bär på den sanna teatern. Gång på gång försöker han få ut den, men försöken att skriva mästerverket ebbar ut i enstaka ord eller onanifantasier om tevekocken Nigella Lawson. Telemann är besatt av Nigella, idealkvinnan som alltid är glad, kåt och hungrig.
Med Stilla dagar i Mixing Part fortsätter Loe att dominera på sin hemmaplan: snustorr humorprosa. Han drar ner brallorna på bilden av det manliga geniet och skickar en rejäl tankeställare till alla män som fastnat med huvudet i sin egen bakdel. Var och ett av de korta avsnitten är full av frystorkade absurditeter som löses upp till en rykande kopp becksvart humor. Jag har svårt att tro att jag läser en roligare bok den här hösten.
Joel Sjöö
