Lodalens Connie i ny bladvändare

Boken är en fristående fortsättning på barndomsskildringen Dårens dotter och behandlar högstadietiden och hur det är att leva med en hemlighet som man inte ens kan sätta ord på.

Fosterbarnet Connie är inte duktig i skolan. Hon är inte populär bland killarna annat än som kompis och är platt som en planka. Men hon är duktig på att snacka, skämta och dricka sprit. Tillsammans med Räkan, Sirkka och Lillen utgör hon Sisters in crime, ett sammansvetsat gäng som pratar om nästan allt, ställer upp för varandra och gör allt ihop, till och med onanerar. Det handlar om gapet mellan vuxenvärldens inrutade rutiner och stelbenthet och ungdomens tro på att livet varar för evigt.

Tiger är en bok som jag har efterlyst länge. Beskrivningen av kvinnlig vänskap som central, stärkande och bekräftande är minst sagt revolutionerande, hur bedrövligt det än kan låta. Vanligtvis är det killarna som får vara dödspolarna medan tjejerna står för tjuvnyp, svek och skitsnack. Lodalen skildrar dessutom flickors sexualitet på ett mycket ärligt sätt. Att Connie dras till tjejer kan hon inte berätta för någon och hon jobbar stenhårt för att bli kär i de sötaste killarna i skolan. Det är en sorglig skildring av hur det kändes att vara lesbisk i en tid då bögar sjukdomsstämplades och lesbiska utelämnades ur det offentliga samtalet. Vad får man för förebilder när homosexualitet står under sexuellt avvikande i biologiboken? Vad kallar man det man känner när man verkar vara den enda i hela Sverige?

Det är temat som utgör styrkan i Lodalens bok. Men hon lyckas också bra med rösterna och språket som flyter på i en rasande fart. Hon har åstadkommit en riktig bladvändare och jag hoppas att vi får möta Connie igen.