Litteraturens kraft att förändra

Alla tar vi då och då vår tillflykt till litteraturen. Den låter oss glömma vardagen för en stund och blir därigenom en vän i nöden. Ibland förändrar den våra liv och det är stort. Om just litteraturens storhet handlar Att tro på Mister Pip, skriven av Lloyd Jones. Han har tidigare skrivit sex romaner och är en av Nya Zeelands mest uppskattade författare.

På en liten ö utanför Nya Guinea växer den unga Matilda upp. Det är i början av 1990-talet och i samband med att ön utsätts för blockad härjar våldsamma militärförband.

Skolan saknar lärare tills den dag Mr Watts tar plats inför Matilda och resten av barnen i byn och från att ha varit en ifrågasatt och märklig figur blir han till en viktig förebild. Men som enda vit bosatt på ön betraktas han med misstänksamhet av barnens föräldrar. För att lugna föräldrarna bjuder Mr Watts in dem till skolan där de får möjlighet att dela med sig av sina egna erfarenheter. Resultatet blir ett collage av berättelser om livet ur deras synvinkel, ställt i kontrast till Mr Watts berättelse av mr Dickens.

Det är nämligen just Charles Dickens och hans roman Lysande utsikter som Mr Watts bestämt sig för att förmedla till barnen. Han använder berättelser i allmänhet och Lysande utsikter i synnerhet på det sätt som människan alltid använt berättandets konst: för att roa, distrahera, förena, uppröra och lugna.

Berättelsen blir snart en livsviktig del i barnens liv och ett vapen mot livets onda. Det visar sig dock att mister Pip, huvudkaraktär i Lysande utsikter, kommer att spela en ödesmättad roll som förändrar livet för både Mr Watts och många i hans närhet på ett våldsamt och makabert sätt.

Med objektiva karaktärsbeskrivningar låter Jones läsaren bilda sin egen uppfattning om karaktärerna och deras gärningar. Just hans objektivitet lägger dock emellanåt sordin på de känslor som jag förväntar mig ska blossa upp under läsningens gång; vissa av karaktärernas agerande är nämligen långt mer än vad man egentligen står ut med.

Jones lyckas definitivt beskriva litteraturens roll och visa hur tillfälligheter kan förändra en människas liv från den ena sekunden till den andra. Dessutom illustrerar han hur farligt det är med okunskap och hur även goda intentioner kan leda till katastrof.

Men jag blir i ärlighetens namn inte klok på denna roman. Trots att så mycket finns att läsa mellan raderna, trots ett finstämt språk och en mångfasetterad historia så tråkar romanen vid ett flertal tillfällen ut mig.

Inte ens Jones skickliga och snabba stämningsskiftningar, som våldsamt belyser kontrasten mellan vardagsliv och terror, räcker till. Jag saknar helt enkelt någonting som verkligen driver läsningen framåt.

Sammanfattningsvis kan sägas att för en roman som behandlar just litteraturens förmåga att beröra och förändra så berör och förändrar Att tro på mister Pip åtminstone denna läsare alldeles för lite.

Anne Pihlo