Kung Oscar från andra hållet

Oscar I, som hade ett ”blödigt hjärta” enligt den konservative biskop Reuterdahl, var upprörd liksom drottning Josefina. Oscar hade ju själv varit katolik innan han som tioårig son till Jean Baptiste Bernadotte, den blivande kung Karl XIV Johan, kom till Sverige. Josefina hade behållit sin katolska tro även som svensk drottning. Händelsen med de landsförvisade kvinnorna bidrog emellertid till att det s.k. konventikelplakatet från 1726, som förbjöd religiösa sammankomster vid sidan av kyrkans gudstjänster, avskaffades 1858. Det var ett viktigt steg i utvecklingen mot religionsfrihet

Slutkapitlen, det vill säga ” De sista åren” och ”Epilog”, är kanske också de avsnitt som läsare utanför historikerskrået kan rekommenderas att inleda sin läsning av boken med för att därefter liksom lockas till fördjupat och breddat studium av allt det som hände och började hända i Sverige decennierna före och kring mitten av 1800-talet. Och det var mycket!

Begynnande industrialisering, skråväsendets avskaffande, lika arvsrätt för kvinnor och män, ångkraft och järnvägar, obligatorisk folkskola samt skandinavismen, för att nu nämna en del. Däremot ledde inte de intensiva debatterna om ståndsriksdagens avskaffande till förmån för en mer demokratisk ordning ännu till någon förändring. Här tvekade uppenbarligen den reformsinnade Oscar I att göra sitt inflytande gällande – möjligen beroende på att reformen alltför mycket skulle inskränka kungamakten. En riksdagsreform kom som bekant först 1866.

Kungens liberalism gällde till stor del humanitära frågor. Välkända är hans insatser för en bättre fångvård. Fattigdomen och det dagliga supandet var andra problem kungen var med om att bekämpa. Personliga insatser gjorde han också under den stora koleraepidemin vid mitten av 1830-talet, då han trots smittorisken själv besökte sjuka. Då stod hans popula-ritet på toppen. Hans erotiska ”liberalism” väckte dock en hel del kritik. En av dem han ägnade sin kärlek var den världsberömda sångerskan Emelie Högqvist. I fråga om fördoms-fritt kvinnoumgänge var han således inget föredöme för kronprinsen, den blivande Karl XV, vars erotiska eskapader uppenbarligen kom att vålla föräldrarna en hel del bekymmer.

Det är en kunskapsrik, väldokumenterad och underhållande biografi Eva Helen Ulvros skrivit om en kunglighet värd åtskillig beundran och i många avseenden före sin tid. Det jag saknar är möjligen ett personregister. Det hade gjort läsningen och orienteringen ännu lättare – vare sig man nu startar i slutet eller början!

Bengt Thelin