Kan allt köpas för pengar?

Att ”se någon som ett offer” är, enligt samma tanke, att beröva personen all initiativförmåga och självständighet. Typiskt förmyndarsamhället.

I sin bok Varat och varan frågar journalisten och debattören Kajsa Ekis Ekman:

”Varför denna rädsla för offret?

Hon svarar själv:

”Att tabubelägga offret är ett led i legitimerandet av klassklyftor och könsojämlikheter.”

Om vi förnekar offret, fortsätter Ekman, blir allt upp till individen. Någon hänsyn behövs inte, eftersom alla är fria att välja.

Varat och varan är en hårt driven, kompromisslös stridsskrift mot prostitution och surrogatmödraskap . Framför allt mot de kraftiga tankeströmningar som kombinerar ”liberala” idéer med ”feministiska”, framförda av forskarnamn som Petra Östergren, Susanna Dodillet och Don Kulick. Samt av politiker från flera riksdagspartier.

Grovt förenklat anser de att så länge två eller flera personer människor i full enighet, utan något tvång inblandat, har beslutat om en sexuell tjänst bör den vara tillåten. Lagen mot köp av sexuella tjänster (att sälja densamma är inte olagligt i Sverige) är ett integritetsingrepp.

Så långt är det en klassisk liberal fråga. Var går lagens gräns? Vad innebär det att vara ”fri att välja”? Ekis Ekman undviker frågan, men argumenterar med skärpa och tyngd mot vad hon anser vara en skönmålning av prostitutionsindustrin.

Och jag instämmer i att när man läser Östergren och Kulick får man intrycket att en påsättning i en Saab kombi är en tjänst som alla andra, som att klippa hår. Och att de psykiska menen man får i den där kombin är ungefär lika små som för frisören.

Rentav parodiskt blir det när vissa ”sexpositiva” debattörer försöker klä prostitutionen i feministiska termer. Som om utvikningsbruden eller den stackars jäveln i kombin verkligen ”gör motstånd mot en patriarkal världsordning”.

Så långt är jag med Ekis Ekman. Svårare blir det när hon ska argumentera mot surrogatmödraskap, den växande industrin där kvinnor genomgår graviditet och förlossning för någon annans räkning.

Enligt Ekman är detta ”en utvidgad form av prostitution”. Precis som i prostitution tas en kropp i besittning mot betalning, kvinnan tvingas separera kroppen och sitt jag. Hon ”förtingligas”, för att tala Karl Marx-språk.

Det finns några oklarheter här. Att den absoluta majoriteten prostituerade mår skit förvånar mig inte, men kan detsamma sägas om surrogatmödrar? Att lämna ifrån sig ett barn kan vara traumatiskt, även om agenturerna inte vill att det ska komma ut, men Ekman nämner också att vissa kvinnor ser det som en god gärning, nästintill ett högre kall.

Att då invända att kvinnorna tagit rollen av madonna, att önskan att bära fostret egentligen inte är deras egen, är omöjligt att bevisa. Vad kan då inte sägas om allt det andra vi gör ”frivilligt”?

Här finns inte plats att ta upp alla aspekter av Varat och varan .

Jag kan bara uppmana er att läsa den och att själva väga argumenten. Ställ er själv följande fråga:

Vad, om något, är fel att betala för?

Erik Hammar