Jorden som gemensamt hem
I bakgrunden syns den vida havshorisonten och ett enda träd. Vad är meningen? Jo, där ska du och jag sitta och föra ett eftertänksamt samtal om allas vår framtid, våra barns, jordens, särskilt med tanke på en hotande klimatkris.
De tre författarna – en diplomat, en organisk kemist och en professor i humanekologi – satt där nyss. De känner varandra. Nu överlämnar de en liten bok med tankar till oss. De hoppas på det lugna och förnuftiga samtalets makt.
Boken vill ge en ”lågmäld och resonerande framställning av problem och möjligheter”. Författarna hör gälla röster ropa, men ”en bred och djupgående medborgardebatt (har) ännu inte kommit till stånd”.
De betonar att klimatkrisen är en del av det globala ”miljö- och naturresursproblemet”. Vi behöver en mix av åtgärder - ”ny teknik, ny livsstil, ny politik och ny etik”. Detta utreds i flera kapitel. Men under samtalet inser de tre också att det krävs något mer: Inget mindre än en ny verklighetsbild, en ny övergripande ”berättelse” som ersätter de gamla berättelserna.
Vår tids dominerande berättelse serverar oss myten att ständig ekonomisk tillväxt med tiden ska eliminera fattigdom överallt i världen. Tillväxten löser alla problem. Kort sagt: Pengar är allt.
Förhoppningen är att den nya ”berättelsen” ska börja växa fram ur en medborgardebatt, där bokens tankar får vägleda.
Först bör vi se oss omkring. En mänsklighet på en liten planet i en oändlig rymd börjar se slutet på sina begränsade naturresurser. Då måste vi inse våra ekologiska och ekonomiska gränser. Ett vittgående politiskt nytänkande behövs. Vi bör fråga vad ett meningsfullt liv är. Därtill krävs ”praktisk visdom i kombination med mänsklig klokhet”.
Allt detta tar tid, lång tid. Jag ser på de tomma stolarna och undrar: Är vi inte för sent ute? Ser inte författarna hur fort havet stiger, ryckningarna i himlens lugna ansikte som förebådar stormen, att trädet kanske snart står där som ett brutet skelett och våra stolar har blåst bort?
Men bättre för sent än aldrig. Kom låt oss begrunda!
Kjell Andersson
