Flyktiga, fria ord
Víctor Rojas poetiska impuls i diktsamlingen Ordet har ordet, bärs av näraliggande värden, som till exempel kärleken till det lilla barnet. Tankar kring språket och orden, byggstenarna med vilka han beskriver livets allvarliga, men även mer lättsamma sidor, har han samlat i föreliggande diktsamling.
Med dansande ord, stapplande ord, ord som går att sudda ut, ord som får komma till tals, vill Víctor Rojas förmedla en djupare kunskap om tillvaron. Vi måste vara observanta på ordets delaktighet i skeendet, men också på ordets otillräcklighet, utläser jag. De är inte enbart typografiska tecken på ett papper, utan även den levande rösten överförd till bokstäver, som ska låtas sträcka sina rötter mot djupet av vårt inre.
STREJKANDE ORD
När orden
går i strejk
skrattar knivseggen
och slår omkull kanonerna
”Ett ord är skapat, språkets byggstenar”, skriver Víctor Rojas. Han strävar efter att låta orden utstråla så mycket liv, och det kan bli stort, men poeten får inte låta dem strömma förbi. Då blir det bara sorl i marginalen. Orden i dikterna i Ordet har ordet får stor frihet och är flyktiga, och Víctor Rojas lyckas inte alltid fånga in dem.
Víctor Rojas låter orden tala, och bitvis övertygar han som poet när han visar diktens uttrycksmöjligheter. Det är en läsvärd diktsamling, men den befinner sig dessvärre inte på den nivån att den lämnar outplånliga intryck hos undertecknad.
Jag avslutar med Víctor Rojas egna ord:
Ord som inte övertygar
lever inte länge
Eva Elmgren
