Du sköna dystra värld
Drömmar om lyckliga äktenskap, trofasta vänner och stimulerande arbete förtvinar efterhand. Lösningen är given. Vi har skapat en armada av (bort)förklaringar till varför vi har vant oss vid att livet inte har blivit så storslaget som vi i unga år inbillade oss. Tiden har lärt oss att tiden inte läker alla sår. Tiden har lärt oss att många sår blir kroniska.
De just skrivna raderna är en passande prolog till en recension av Jonathan Franzens nya bok. Hans förra roman Tillrättalägganden (The Corrections) utkom för nio år sedan. Vi var några miljoner som under ett stillsamt jubel upptäckte en ny stor författare. Boken har sedan blivit ett återkommande inslag på listor över de tio bästa romaner som har publicerats under seklets första decennium. Kommer ”Freedom” (Frihet) att platsa på listor över det kommande decenniets tio bästa romaner? Vet ej, men boken är tveklöst en av årets litterära höjdpunkter.
Det är glädjande att vi är så många som älskar att försvinna in i Jonathan Franzens dystra värld. Freedom är, när detta skrivs, etta på både Amazons och The New York Times lista över mest sålda böcker i USA. Romanen börjar med en kort skildring av en kris och en flytt för Patty och Walter Berglund. Barnen är på väg ut. Patty är på väg in i en livskris. Walter använder jobbet som alibi för att slippa ta ställning när konflikterna radar upp sig. Allt skildras med ett metodiskt lugn som skapar en känsla av att det inte kommer att gå så illa som man kan befara. Vissa grepp återkommer när Franzen skapar sina litterära rum. Långa händelseförlopp sammanfattas kort och kärnfullt, medan korta ögonblick kan skildras med mikroskopisk utförlighet. På några få rader får vi veta att Patty och Walter var det första välutbildade paret som flyttade in på Ramsey Hill i St. Paul: ”de betalade ingenting för sitt viktorianska hus och jobbade sedan ihjäl sig under tio års renovering.” Strax därefter skildras ett kort meningsutbyte mellan Walter och tonårssonen så minutiöst att man fattar att relationen kommer att gå åt helvete.
Familjetraditionerna har ett stort ansvar för att saker blir fel. Föräldrarnas förväntningar, fördomar och förljugenheter gjuter formarna i vilka barnens konflikter utspelas. De vuxna i Franzens romaner tycks vara förutbestämda att reprisera föräldrarnas misstag. Närmast hjälplösa rör de sig på stigar som tidigare generationer har minerat.
Patty och Walter Berglund jobbar hårt för att få ordning på sina liv. Varför det inte lyckas inser en granne: ”Jag tror inte de har listat ut hur de ska leva.” Detsamma kan sägas om de andra personerna i Freedom. Även om de, i likhet med Walter, uppfattar sig själva som goda hamnar de ofta i situationer där inga alternativ framstår som frukten av god moral.
Vanan ändrar förutsättningarna för lyckliga liv. Det inser Patty efter några års samliv med Walter. Den sexuella samvaron har förvandlats till en slentrian hon helst vore utan. Kanske för att hon genom hela livet har varit osäker på val av partner. Varför har hon valt att leva med Walter? Varför valde hon inte hans bäste vän Richard? Det krävs många erfarenheter och besvikelser innan Patty förstår de traditioner som format hennes liv, men att facit finns i familjen är klart. Lika uppenbart är att livet korrumperar. Hur det sker gestaltar Jonathan Franzen som få andra samtida författare.
Jonathan Franzens roman Freedom är den mest omtalade i USA just nu. Främsta orsaken är succén med den föregående romanen The Corrections, som utkom år 2001 och är översatt till 35 språk. Den utkom på svenska året efter under titeln Tillrättalägganden. Förlaget Farrar, Straus and Giroux tryckte först Freedom i 200 000 ex, men en andra upplaga på 100 000 ex är redan tryckt.
Tomas Polvall
