Bra på filmmanus – mindre bra på musik

Och dessutom god smak nog att välja Tom Waits som inspirationskälla när hon påbörjade arbetet med detta coverprojekt.

För att inte tala om hennes val av medarbetare under inspelningens gång, däribland David Bowie och Nick Zinner från Yeah Yeah Yeahs.

Imponerande, javisst. Men slutresultatet, själva praktiken, motsvarar dessvärre inte allt det där fantastiska i teorin.

För även om både arrangemang och Johanssons sång strålar av egenhet så är repertoaren som helhet allt för utslätad för att göra något egentligt intryck. Melodiska låtbyggen är visserligen inte heller vad som utmärker Waits kompositioner, men han ser åtminstone till att kompensera med en ordentlig dos lekfullhet och dramatik.

Här hörs ingenting av varken medryckande slingor eller tokdynamik. Istället har originaliteten tagit form av ett mosigare, mer slätstruket sound. Och till sist är det faktiskt bara den nyskapande körsången, Scarlett Johanssons intressanta röstläge samt den banjoprydda Falling down som verkligen fängslar.

Karin Bengtsson