Svensk gör Danskjävlar
När konsthallen Charlottenborg i Köpenhamn nu slår upp dörrarna efter nio månaders renovering, är det med en utställning som just behandlar frågan om danskhet.
Med den smått provokativa titeln Danskjävlar vill den svenske konsthallschefen Bo Nilsson presentera sin bild av var den danska samtidskonsten står idag.
Titeln Danskjävlar är självfallet lånad från Lars von Triers TV-serie Riget från 1994, där Ernst-Hugo Järegård spelar en galen svensk sjukhusdirektör, som från taket på Rikshospitalet i Köpenhamn vrålar ut sin avsky över det danska folket med just de orden.
De danskjävlar som Bo Nilsson presenterar på utställningen är emellertid inte samma slags danskjävlar som Järegårds rollkaraktär Stig Helmer irriterar sig över.
Snarare syftar Bo Nilsson på begreppet danskjävlar i betydelsen ”bastarder”: de danska konstnärer som Nilsson valt ut har det gemensamt att de antingen inte kommer från Danmark, eller så bor de helt enkelt inte i Danmark. De arbetar heller inte med frågor som på något sätt kan sägas vara typiskt danska, utan snarare hör de hemma i en internationell konstkontext.
Det hindrar självfallet inte innehållet i många verk från att rymma en politisk och många gånger subversiv ton.
Framför ingången till Charlottenborg har Jens Haaning monterat upp en 5x18 meter stor vägg där han skrivit texten DANMARK med svarta bokstäver.
Det tvingar varenda besökare att rent fysiskt ta en omväg in i utställningen.
Och Eva Koch problematiserar i video-installationen ”Augusta” Danmarks historia som kolonialmakt och tar upp de sociala och psykologiska problem som följt i dess spår.
Augusta är ett porträtt av en gammal grönländsk kvinna från Århus, som inte haft möjlighet att träffa sina släktingar på över tjugo år.
Vad Eva Koch gör, är att iscensätta ett fiktivt möte mellan dem i två projektioner. På installationens ena sida står Augusta och blickar ut mot sina släktingar som passerar förbi i den andra projektionen.
I katalogförordet till Danskjävlar frågar sig Bo Nilsson om dansk konst någonsin varit bättre än nu.
Med på utställningen finns en lång rad av internationellt namnkunniga konstnärer som till exempel Joachim Koester, Ann Lislegaard, Pia Rönicke eller Jesper Just.
Lägger man till dessa namn också de medverkande konstnärerna Tal R (Danmarks hetaste målare just nu) och Olafur Eliasson (som enligt många kritiker är med på tio-i-topplistan över världens bästa konstnärer), är det svårt att invända mot Nilssons retoriska fråga.
Och i ljuset av debatten kring den danska kulturkanonen, är det minst sagt intressant att konstatera att dansk konst kanske aldrig sett så odansk ut som nu.
Men så är utställningen gjord av en svenskjävel också!
