Nye LO-bossen måste synas

Efter åtta år på posten har Karl-Petter Thorwaldsson fått nog. Han pekar bland annat på att hans viktigaste uppgift, att opinionsbilda, har tappat fart – hans nuna och röst har med tiden blivit något sliten, färre lyssnar när LO-basen rasar.

Nu gäller det för LO att hitta en ny slagfärdig fackboss.

TT har pratat runt med några med insyn i rörelsen, varav flertalet vill vara anonyma. Att "Kålle" slutar kom oväntat.

– Det var väldigt oväntat för alla, vi hade nog trott att han skulle sitta ytterligare en period, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson, som därmed pekar på att hon själv och säkert flera andra inte tänkt i banor av att hitta en ny redan nu.

När valberedningen nu börjar sitt jobb är det förstås naturligt att titta i LO:s högsta ledning. Andre vice ordförande Berit Müllerström faller för åldersstrecket och är inte aktuell. Förste vice ordföranden Therese Guovelin anses inte appellera till massorna i tillräckligt hög grad, och är därför kanske inte den hetaste kandidaten att ta över, är bedömningen från några som vill prata anonymt.

Utmaningar saknas inte. Det handlar om att hålla ihop eller ha lösare tyglar, nyligen sprack samordningen återigen inför lönerörelsen. Politiskt går alltfler av medlemmarna till Sverigedemokraterna samtidigt som moderpartiet Socialdemokraterna gått högerut i samarbetet med Centern och Liberalerna. Så på dagordningen står både fackliga och politiska heta frågor.

I normala fall hade Tobias Baudin, ordförande för LO:s största förbund Kommunal, varit en given kandidat. Han har suttit i LO:s högsta ledning tidigare och var också med i spekulationerna för LO:s högsta post för ett antal år sedan. Men i och med att Kommunal ställt sig utanför LO-samordningen i lönerörelsen och skällt ut resten av LO för att inte ta kvinnofajten på allvar, har hans aktier möjligtvis dalat. Han är också relativt ny på Kommunalposten och sägs vilja jobba kvar.

En som nyligen drog ner applådåskor på LO:s representantskap var Handels ordförande Susanne Gideonsson. Handels är LO:s tredje största förbund och hon nämns som en tänkbar kandidat. Hon har också karisma så det räcker för att nå ut till de breda massorna. Att vara kvinna och komma från ett annat förbund än de traditionellt manliga industrifacken är nog ingen nackdel heller, även om industriförbunden själva lär tycka det med tanke på dess ledarroll i lönerörelserna. Marie Nilsson på IF Metall ser gärna någon från industriförbunden, men inte nödvändigtvis från IF Metall.

Förre LO-basen Wanja Lundby-Wedin är hittills den enda kvinnliga ordförande och den enda utanför industriförbunden under LO:s drygt 100-åriga historia.

Annars är de givna prinsessorna och prinsarna få, de lysande stjärnorna har åtminstone inte ännu trätt fram, men det måste inte vara någon från förbundstopparna. Varken Thorwaldsson eller Lundby-Wedin var ordförande för något LO-förbund när de tillträdde.

Både Gideonsson, ordförande, och Baudin sitter i den valberedning som nu ska vaska fram en efterträdare.