Annons

Första signalen efter magisk rymdpassage

För ett år sedan tog den amerikanska rymdsonden Voyager 2 klivet ut i den "riktiga" rymden. Nu har sonden skickat tillbaka den mest detaljerade signalen hittills.
Rymden • Publicerad 5 november 2019
Vid solsystemets slut. Även Voyager|2 befinner sig nu i den interstellära rymden, utanför heliosfären. Den signal från denna farkost som forskarna nu har tolkat visar att gränsen mellan dessa båda, den så kallade heliopausen, är mycket skarpare än vad man hittills trott.
Vid solsystemets slut. Även Voyager|2 befinner sig nu i den interstellära rymden, utanför heliosfären. Den signal från denna farkost som forskarna nu har tolkat visar att gränsen mellan dessa båda, den så kallade heliopausen, är mycket skarpare än vad man hittills trott.Foto: Illustration: Nasa

Den 5 november 2018 meddelade forskare att rymdsonden Voyager 2, som sköts upp i augusti 1977, passerat en magisk gräns och klivit ut i den interstellära rymden. Det vill säga in i den materia (gas, plasma och stoft) som finns mellan olika stjärnor, till skillnad från den som finns i vårt eget solsystem.

På så sätt blev denna rymdfarkost, vid sidan av sin tvilling Voyager 1, den andra artefakten någonsin att passera gränsen mellan den så kallade heliosfären och det interstellära mediet: heliopausen.

Skarp gräns

Annons

Nu har forskarna analyserat den mest detaljerade signalen hittills från Voyager 2, något de berättar om i tidskriften Nature Astronomy.

Och precis som för Voyager 1 lade forskarna märke till ett ganska abrupt skifte i plasmadensiteten när farkosten tog det slutgiltiga klivet från det ena mediet till det andra, något de tolkar som att gränsen mellan heliosfären och det interstellära mediet är betydligt skarpare än vad man hittills trott.

– Vi visar med Voyager 2, precis som för Voyager 1, att det finns en distinkt gräns där ute. Det är väldigt anmärkningsvärt hur gaser, inklusive plasma, kan bilda så här skarpa gränser, säger en av forskarna bakom studien, Don Gurnett, professor emeritus vid University of Iowa i USA, till tidskriften.

Han är huvudansvarig för ett av de instrument som mäter den omgivande plasman och som finns ombord på Voyager 2.

Samma avstånd

Övergången skedde på 119,7 astronomiska enheter, motsvarande 17,7 miljarder kilometer, från solen räknat. Voyager 1, som hade en annan bana och passerade denna gräns redan år 2012, gjorde så efter 122,6 astronomiska enheter, det vill säga på ett nästan lika stort avstånd från solen som för sin "tvilling" Voyager 2, vilket ger forskarna viktiga ledtrådar till den "bubbla" som spänns ut av solvinden som heliosfären kan liknas vid och som omger stora delar av vårt solsystem.

– Det tyder på att heliosfären är symmetrisk, åtminstone vid de två olika ställen som Voyager-farkosterna passerade, säger Bill Kurth vid University of Iowa.

De båda Voyagersonderna kommer att fortsätta ut i rymden, men om några år kommer vi inte längre att kunna få några signaler från dem.

Johan Nilsson/TT
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons